Willow

Ett äventyr man minns med glädje.


Jag minns inte var jag såg Willow eller hur gammal jag var, men jag minns filmen från en fjärran tid då allting tycktes både större och bättre än det gör nu. Willow är precis som jag minns den ett stort äventyr med små hjältar, riddare, trolldom och enorma monster. Idag, inte så imponerande genom effektmakerier och det bombastiska, men däremot desto bättre för sin handling, sin jämlikhet och alla de spännande karaktärerna.

Warwick Davis spelar Willow, en ung farmare med fru och två barn som dribblar lite som amatörtrollkarl. Han är en Nelwyn, ett småfolk som lever i frid i skogens utkanter och inte bekymrar någon i onödan.

Men när det en dag flyter in en bebis, inlindad i linne, i en liten korg, till strandbanken där Willow bor så känner han sig tvungen att ta hand om det, trots att den första tanken är att skicka ut barnet i strömmen igen. Det kommer visa sig att barnet är den enda som kan störta den onda drottningen Bavmorda (Jean Marsch) och att det nu är upp till Willow att beskydda henne. Willow lämnar sitt hem efter en attack från Bavmordas vildbestar och slår sig av en slump ihop med antihjälten och busen Madmartigan (Val Kilmer), samt en pungråtta (Joanne Whalley) och två män som inte mäter högre i längd än dryga decimetern (humoristiskt spelade av Kevin Pollack & Rick Overton). Tillsammans ställs de mot den mäktigaste trollkvinnan världen skådat och det är upp till de mest osannolika äventyrshjältarna någonsin att störta henne för att återställa ordningen i en klassisk saga om gott och ont.

Willow BlurayWillow är för väldigt många en promenad efter minnenas gator och det är mest därför som den håller idag. Specialeffekterna var nyskapande när filmen gjordes, morfningar var nytt och det nya blandades med äldre tekniker som stop-motion och folk i monsterdräkter. Willow är inte tidlös så som George Lucas ‘Star Wars’ är utan lider mer av de begränsningar som fanns 1988. En remake idag skulle definitivt göra Ron Howard (regi) och George Lucas visioner rättvisa, vilket inte riktig gick med åttiotalets teknik.. Då skulle även den härliga kvalitén på blurayen göra filmen en tjänst istället för att avslöja brister med sin klarhet. Men jag menar inte att en vhs-kopia är bättre, men ibland tar bildkvalité fram sådant som tidigare var förevigt bannlyst till skuggorna.

Men med begränsade möjligheter runt specialeffekter som inte kommer att övertyga någon som inte ser filmen för sentimentala anledningar, samt ett kostymförråd som verkar haft strikta begränsningar så ombeds vi ta den svages parti som publik och istället fokusera oss på äventyret. (Som ju är den vettigare anledningen till att se den här filmen.)

Willow är en kortväxt man som ska störta den ondaste ledaren världen sett. Hur ska han göra och finns det ens en möjlighet? Jo, med stort finurligt sinne och en humoristisk men ändå spännande resa genom en värld fylld av faror och oväntade händelser. I världen runt Willow finns det fantastiska varelser och karaktärer och det är här filmen visar styrka, med ett fåtal undantag som till exempel rabiata trollen som mer ser ut som gorillor. Precis som i filmer som Labyrinth och The Dark Crystal som också lider av sin oförmåga att fungera i alla tider så är det handlingen och underdogstoryn som är det bästa. Och i Willow är det riktigt bra, omväxlande och snyggt filmat på plats från Nya Zeeland, Wales och Irland.

Val Kilmer och Warwick Davis som spelar de ledande rollerna är väl inte direkt kända för sina mångsidiga och bred register men precis som Lucy Lawless passar in i Xena så passar de båda in i Willow. De har glimten i ögat, gör sitt bästa och det fungerar ofta tillräckligt bra. På sidan av huvudspåret introduceras den unga krigarprinsessan Sorsha (Joanne Whalley) för både romans och en egen bihistoria runt hennes familj och hennes insats tillsammans med Jean Marsh och den goda trollpackan Fin Raziel (Patricia Hayes) blir filmens skådespelarhöjdpunkt där kvinnornas talanger verkligen briljerar över männens. (Inte för att det är en tävling, men det är rätt ovanligt i äventyrsfilmer.)

För den som såg Willow och minns filmen med värme så är den här utgåvan nästan ett måste. I extramaterialet finns det med scener som kluppits bort ur filmen där en speciell scen verkligen är värd att se. Under vilken Willow ska ta sig över ett vattendrag blir attackerad av en Fishboy. När du ser det, då kommer du förstå varför det blev bortklippt, för det är långt bortom vad som var möjligt (inom budget) för Willow. Problematiken med scenen är densamma som fanns runt Hajen, att mekaniska djur i vatten inte är det enklaste att få till naturligt – och resultatet är minst sagt skrattretande, men ack så underbart. Jag önskar att det fanns ett alternativ att ha den scenen med i filmen, för det skulle göra den mycket bättre. (Roligare.)

Warwick Davis var inte bara Willow utan också en glad amatörfotograf som med handkamera spelade in mycket från inspelningsplatserna. Mycket av det här kan tas del av i hans videodagbok i extramaterialet och det känns speciellt att se på något vis, väldigt personligt och mycket roligt. Ytterligare så finns det bildgallerier, Bakom-filmen, Morf to Morphing som handlar om tekniken som var banbrytande under sin tid. Det är en riktigt trevlig utgåva som tar hand om nostalgikerna ordentligt och det uppskattas.

Jag är nostalgiker och gillade filmen när den släpptes precis som jag gör nu. Den har åldrats med värdighet även om allt inte riktigt fungerar längre. Med allt extramaterial så är det inte annat än njutning att titta igen efter att det gått säkert 20 år sedan jag såg Willow sist. Så länge väntar jag inte till nästa gång. En av tidernas bästa och mest charmiga äventyrsfilmer, en given film du måste bocka av på listan av filmer du sett, om du inte gjort det redan.

INGA KOMMENTARER