Romantiskt i Wide Sargasso Sea

Från glädje till sorg, från ljus till mörker. Över det vida Sargassohavet.


Ett mörkt intro avslöjar avslutet för ett vackert älskande nygift par som tar sin smekmånad till ett sommarhus på Jamaica. Där Antoinett och Edward spenderar sina första trettio dagar tillsammans efter ett arrangerat bröllop, praktiskt funktionellt för båda parters fortsatta liv. Ett bröllop som kan resoneras som den ”tillgängliga lösningen.”

Edward Rochester (Rafe Spall) heter mannen som gifter sig med den sköna och lite naiva Antoinette (Rebecca Hall), han en bördig engelsman och hon en kreol som varken hör hemma i Jamaica (av befolkningen sett) eller i England (eftersom de växt upp på Jamaica). Hon lider av det här och den historia som det ställt till med i hennes förflutna. Därför bestämmer hon sig för att inte berätta alltför mycket om sig själv för sin blivande make, som hon inte känner. Men när man väl har gift sig så är det mer eller mindre omöjligt att i ett litet samhälle behålla sina hemligheter. Folk pratar ju som bekant mer än de borde, ett problem som ställer till det för de nygifta smekmånadsresenärerna.

Wide Sargasso Sea DVDDet dröjer ungefär halva filmen innan idyllen i solen med de färgrika miljöerna börjar döljas i skugga och i takt med att personerna i bild förändras så får vi bevittna en urvattning av färgerna, solens sken försvinner och tillsammans med förbittring och distansiering så försvinner det sköna Jamaica och blir som förbytt till en ö som inte erbjuder annat än mörker och svårigheter.

Wide sargasso sea har tagit på sig det stora ansvaret att vara en föregångare till kulturskatten ”Jane Eyre” eftersom rollen som Antoinette också figurerar där, hur väl det här stämmer eller är relaterbart för dem som läst hela Jane Eyre (Ja, jag erkänner, jag har inte heller läst boken) vet jag inte och det känns inte som om att det spelar någon större roll i alla fall för ”Wide Sargasso sea’s” skull, eftersom den här filmen hade klarat sig utan den namedroppningen i alla fall. Men för den inbitne bokläsaren kan det här vara intressant att veta, och nu har jag nämnt det. Fortsatta efterforskningar får ni sköta själva och jag önskar lycka till!

Tillbaka till filmens värld, i vilken vi får se rörliga bilder där cinematografin går hand i hand med regi och manus från första minuten och det är väldigt uppenbart att filmmakarna ville ha det såhär. Stämningen byggs mer av miljön än dialogen och där den bästa regissören skapar nerv genom samtal gör istället Brendan Maher slag i att göra av med alldeles för mycket film på människor som avstår från att tala med varandra. Resultatet blir sisådär, jag förstår hur Maher tänkt från Jean Rhys originalroman men det fungerar inte riktigt på film och hade nog varit bättre med mer omskrivningar.

Till en början är den här filmen en riktig skönhet vad det gäller färg och positivitet, allt tycks vara en lek för Antoinette som spelas väl av Hall, som klarar av de båda tempon som visas. Spall däremot använder sin roll i det närmaste som en sociopat som försöker älska men inte förstår hur han ska göra. Innehållslöst fysiskt skådespel med hängande armar och en riktigt slö framtoning och från manus taget inte ett särskilt imponerande arbete. Han drar ner filmen och står också för merparten av betänklighetsscenerna allteftersom han listar ut mer kring mysteriet omkring hans fru. Kanske är det därför miljö och eftertanke får skapa spänningen istället för protagonisten, helt fel val av skådespelare tyvärr, det enda han gör bra är de överrealistiska kärleksscenerna som till skillnad från resten av filmen inte kan liknas med en dikt utan istället hamnar närmare det dokumentära.

”Wide sargasso sea” överlever på att den är relativt kort, den har en aura av mystik från de Jamaicanska traditionerna runt Obeah (svart magi) samt ett antal starka biroller och Rebecca Hall som drar med sig sin motpart för att klara av sina scener. Den är också intressant att titta på, förutom några mindre lyckade naturbilder som försöker förstärka platsernas inverkan på människorna så är det en fest där i alla fall 7 av 10 gäster dykt upp. Jag tyckte om mycket av filmen men inte allt, således blir det en trea av fem möjliga som belöning. Värdefull för den romantiskt lagde eller för kostymfilmssamlaren, väljs den i ett försök att sticka ut från sin vanliga genreanhängning och välja något nytt kommer den inte att fungera. Ordentligt nischad.

INGA KOMMENTARER