What to expect

Hur många graviditeter får det plats i en film?


Tv-fitnessgurun Jules och hennes danspartner Evan är en succé i ett av tevens dansprogram men blir tvungna att dra ner på takten då Jules får reda på att hon är gravid. I en annan del av staden så överraskas Wendy och Gary med en graviditet efter åratal av försök, vilket för dem blir en jobbig resa när den utopiska graviditeten verkligen inte infinner sig. Ett annat par som däremot har det mycket enklare är Gary’s tävlingsgalne far, som med sin mycket yngre fru väntar tvillingar som inte gör något väsen av sig överhuvudtaget.

På sidan av finns det ytterligare två par i barnatagen, först Alex och Holly, vars försök alltid varit fruktlösa och de därför bestämt sig för att adoptera – ett beslut de båda tagit tillsammans. Eller det tror Holly i alla fall. Samt det unga kärleksfulla, icke-paret Marco och Molly, som ställs frågande inför en oväntat graviditet innan de ens hunnit börjat datea varandra. Alltså, någonting för att gardera alla tänkbara scenarion då det kommer till att vara gravid och att skaffa eller inte skaffa barn. Titeln, som kortats i Sverige omfattar ju allt, (What to expect, when you’re expecting) och det gör även filmen – i en salig röra händelser som jag (med två barn) bara känner igen mig i som hastigast.

What to Expect When You're Expecting BLURAY PackshotEnligt IMDB är What to expect samskriven av tre kvinnor (Shauna Cross, Heather Hach och Heidi Murkoff) och de har antingen gått igenom minst en varsin graviditet var eller gjort sin research väldigt grundligt. Allt som möjligen kan hända under en graviditet och runt en gravid kvinna, både positivt och negativt är nedskrivet och framfört i filmen. Bra! …är kanske den första reaktionen men sannolikheten att det ska bli det är givetvis väldigt liten.

Problemen hopar sig rätt snabbt med tanke på att det inte bara är mer fungerande två par nyblivande föräldrar som ska få plats utan så många som fem till en början och mot slutet närmare tio, jag hade svårt att hålla räkningen, kanske var det bara åtta… Deras liv förstår man sig på, deras yrken framgår tydligt men att det är personer och inte bara barnabärande kapslar är en tanke som är desto svårare att komma överens med. Förutom Jennifer Lopez och birollsägande Mimi Gianopulos så är det väldigt ytligt. Dessa tvås insatser i någon slags fördjupande är dock även de även väldigt illa sittande då ingen av dem, tillsammans med resterande (alla, män och kvinnor) skådespelare inte klarar av någonting annat än att läsa manus direkt från pappret. Det finns ett undantag i Dennis Quaid som är spontan men annars, trots medverkande karismatiska personer som Cameron Diaz, Elizabeth Banks och Chris Rock är det bedrövligt torrt.

De gånger det försöks locka sympatier vill jag helst bara spola framåt och de gånger det ska vara roligt förstår jag inte ens att det skämtas, ja förutom när någon ramlar och slår sig då. Poänglöst och med dålig timing, det är trötta försök att locka till enkla skratt. Fortsatt så uppfattar jag den manliga medverkan i filmen genom en förkärlek för stereotypen att pappor inte bryr sig om föräldraskap utan hellre har hemliga klubbar där de kan snacka sin skit och dricka upp mjölken i ungarnas nappflaskor medan de beundrar singelkillar som lever la vida loca…. Den enda sentimentalt värdefulla repliken kommer konstigt nog ur just det här vilket verkligen tog mig på sängen, där Chris Rock plockade en oväntad poäng. De flesta föreställningarna kring hur roligt eller ickeroligt det är att skaffa barn införlivas och finns det någonting som är tråkigare än det så berätta gärna för mig, för jag kommer inte på någonting alls för stunden.

Jag vet inte riktigt vem som är tilltänkt den här filmen men jag tror att de som inte har barn eller de som inte gått igenom en (eller ett par, tre) graviditeter antingen som bärare av nytt liv eller som partner faktiskt kan ha hyfsat roligt åt det hela. Personligen retar jag mig mest på allt det typiska och lättsäljande, standardiseringen kring hur det antingen är jättebra att vara med barn eller hur det är totalt kaos. Det saknas nyanser hos individerna men är förvisso nyanserat i de olika sätten man kan skaffa barn, det är stelt och långdraget, dåligt skådespelat och ett alldeles för jobbigt användande av förutfattade meningar som kommer bekräfta mångas obehagliga känslor inför att skaffa barn.

INGA KOMMENTARER