Daniel Radcliffe och Zoe Kazan

En komedi som lyckas vara både rolig och ganska romantisk.


Med kul och ibland lite udda dialog, vackra välintegrerade animationer och starka skådespelarinsatser i birollerna.

Handlingen är enkel. Han som spelar Harry Potter (Daniel Radcliffe) träffar en flicka (Zoe Kazan) som redan har en pojkvän. Så de bestämmer sig för att ” dom kan väl prata om allt men dom ska bara vara, vara vänner” som Jacob Hellman sjöng där i slutet av 80-talet.

What If BlurayFlickan heter Chantry och arbetar som animatör, och det är hennes animationer som ibland ackompanjerar filmen. Dessa är poetiska och sköra utan att kännas påklistrade eller störande. Hennes karaktär är långt mer varierad och välutvecklad än den kvinnliga motspelerskan brukar vara i romantiska komedier. Hennes profession tas på allvar och hon tillåts också ta karriärbeslut som ändrar mäns liv (vilket nästan aldrig händer på vita duken).

Det är en av styrkorna med What if, att både de manliga och kvinnliga karaktärerna tillåts vara levande komplexa människor. Det är otroligt befriande med en romantisk komedi som inte är könsstereotyp och schabloniserande.

Det som ändå drar ner filmens betyg är att Harry Potter utan glasögon och trollstav är långtifrån magisk. Med ett obehagligt leende och stelt ansiktsuttryck pratar han sig igenom den roliga och välskrivna dialogen på ett distanserat sätt. Han ser ut precis som när han är rädd för Voldemort. Hela tiden. Det är hans standard-antisktsuttryck för alla olika känslolägen. Detta gör att romantiken aldrig riktigt sprakar till, de verkliga känslorna uteblir. Zoe Kazan gör sitt bästa för att det ändå ska fungera, och det fungerar, ibland.

Birollerna spelas däremot med bravur. Både Adam Driver och Mackenzie Davis är fantastiska, och gestaltar en relation som är så mättad med romantik att huvudkaraktärernas icke-hetta blir än mer uppenbar. Men det är inte bara deras relation som är så välspelad. Scenen när Adam Drivers karaktär sitter och häcklar pensionärer som spelar boule är precis så nedtonat desperat att den känns trovärdig – och därigenom blir både rolig och hjärtvärmande.

Filmen utspelar sig i Toronto, Kanada och får staden att se ut som en riktigt världsmetropol, med härlig skyline och mycket vatten. Det får en att vilja resa dit.

I grund och botten bygger What if på ett riktigt bra manus, med humor och värme både i dialog och situationer, med mänskliga mångfacetterade karaktärer och med trovärdiga vändningar i berättelsen. Med en annan skådespelare i den manliga huvudrollen hade det här kunnat bli en fullträff. Manusets styrka bevisas till exempel genom att en egentligen smaklöst överdriven fettdrypande Elvis-macka lyckas förvandlas till en gripande kärleksförklaring. Det är både roligt, intagande och otroligt välfunnet.

Extramaterialet innehåller bland annat ett fåtal bortklippta scener, som med ett undantag skulle gjort filmen bättre, och bara några minuter längre. Så de är värda att se. Den uppmärksamme ser också i bakomfilmen-filmen att arbetstiteln var ”the F-word”, vilket är en grymt bra titel på den här filmen (jag vet inte varför den ändrades till det långt mer meningslösa ”what if”).