Hedda Stiernstedt i Wallander: Sveket

Det blir riktigt involverande, för en gångs skull.


I den senaste Wallanderfilmen följer vi återigen Krister Henriksson i den välkända huvudrollen. Men det är en annorlunda Kurt Wallander som rör sig framför kameran, lite mer sentimental och äldre, med ett sviktande minne och ett knivigt fall på skrivbordet.

Han utreder mordet på Julia Wredin, mamma till Amanda (Hedda Stiernstedt) och föredetta fru till Erik (Tobias Zilliacus). Ett ovanligt brutalt dåd i hemmet där alla spår dolts, inget mordvapen finns att finna utan bara Julias kropp och ett antal givna misstänkta. Wallander tar sig långsamt fram mot en möjlig lösning, med hjälp av sin dotter Linda (Charlotta Jonsson) som också är polis utifall du missat det. Men på vägen dit involverar han sig personligt i den familjetragedi som drabbat familjen Wredin – då dottern Amanda påminner honom mycket om sin egen. I bakgrunden undrar också Wallanders kollegor om allt verkligen står rätt till, då Wallander mer och mer tycks glömma bort de enklaste av saker och rikta sin energi på onödiga detaljer. Har veteranen med över 35 år i tjänst plötsligt för mycket att göra? Eller har kanske den respektabla åldern börjat ta ut sin rätt?

Wallander - SveketOk, Wallander är långt ifrån mina favoritfilmer. Hittills har jag sett runt en tio ungefär och ingen av dem har sopat undan fötterna på mig särskilt. I Sveket som regisserats av Leif Magnusson (det är fjärde gången han regisserar Wallander) så blir det ändå trots min motsträvighet lite nagelbiterier och främst ett nyfunnet engagemang för huvudkaraktären Kurt. För när garden släpps och det blir mycket mer personligt än vad jag är van vid, då fattar jag ett nytt intresse.

I övrigt så är det ungefärligt vad som är brukligt för en Wallander-rulle. Brottet inleder och utredningen är huvudsaken medan ett virrvarr av bihistorier kämpar för likvärdig inbördes uppskattning. Det är jämnt berättat och ingenting stjäl alltför mycket uppmärksamhet, karaktärerna som presenteras “på andra sidan” polisväsendet är i bästa fall gränsfall, något stereotypa och enkelspåriga men de fungerar. Mest tid förutom Wallander får Hedda Stiernstedt och hennes roll (Amanda) är väldigt krävande, vilket visar sig vara lite av en tuff utmaning, men på det stora hela så håller hon sig ovan ytan, ofta riktigt välspelat. Det blir till att hålla ett öga öppet efter henne i kommande biografin om Monica Zetterlund som är på G och förhoppningsvis fler filmer i framtiden.

Jag brukar alltid skriva såhär så varför inte upprepa mig: Gillar du Wallander så missar du såklart inte Sveket. Det är en av de mer involverande i serien (som jag har sett) och utredningen, det familjära både på polishuset och runt Wallander håller sig likvärdigt tidigare filmer. En del nytt alltså men generellt sett ännu en film som håller måttet och inte svävar ut i något experiementiellt. Lite tråkigt kanske, men ja, det är ju Wallander.

INGA KOMMENTARER