Hem Recensioner Crime/Deckare Wallander: Fo...

Wallander: Fotografen

Wallander - Fotografen

En död kvinna, i Wallander? Du skojar?


En amerikansk kvinna hittas död i hamnen i Ystad, hon har tidigare besökt ett galleri där fotografen Nyberg ställer ut sina foton från krigsområden världen över. Wallander tar upp spåret med sitt polisteam och bit efter bit läggs på plats i jakten på mördaren. Nya misstänkta och infallsvinklar dyker upp, men vem har det egentliga motivet, och vem var kvinnan från USA?

För mig var det här premiären inom Wallanderfilm.. Mitt intresse för svenska kriminalfilmer är minst sagt svalt och jag har oftast inte höga förväntningar när det kommer till kritan. Tidigare filmer i genren som jag sett har snabbt försvunnit ur minnet eftersom det finns så mycket annat man kan stoppa in i skallen än sånt här.

Speciellt för mig när det gäller svensk kriminalfilm är att det nästan aldrig engagerar, det är mycket som spelar in i det här. För det första har jag levt i en småstad mestadelen av mitt liv och tror väl inte att såna här saker egentligen händer i Sverige. (Vilket det förstås gör då och då.) För det andra så känner jag mig tveksam till den svenska polisens agerande i kriminalfilmer, ofta slipper misstänkta undan med det mesta, så länge de inte är skyldiga till brottet utredningarna gäller. Våld mot tjänsteman finns liksom inte, och i verkliga livet åker folk fast för det bara dom vrider sig i bak på polisbilen…(Jag överdriver såklart.) Min tredje invändan gäller upplägget, det är i stort sett likadant varje gång och det irriterar mig nåt kopiöst.

Fotografen då, är det annorlunda än den typiska svenska kriminalaren? Tyvärr så måste jag nog säga: Nej, det är samma, det här har jag sett många gånger förut. Samma skrot och korn allihopa. Jag kan göra en jämförelse med de engelska deckarserierna som vi recenserat ganska flitigt här på sistonde. Wallander Fotografen är en inhemsk lågbudgetvariant av föregångarna från de brittiska öarna. Den största skillnaden är att det finns mer autencitet i de engelska deckarna jämfört med de svenska, Wallander är en tvivelaktig figur ställd mot Kommissarie Frost till exempel. Karaktärsdragen han har är lika med noll. Om inte supandet räknas som ett sånt det vill säga, för i Fotografen tar han till flaskan ett par gånger. Underligt tyckte jag, en kännare av den härliga Whiskeyn kanske någon annan skulle säga. Oavsett om han är en suput eller inte så har han inte mycket mer än en beige överrock att ge intryck med, och det kommer man inte långt med. Krister Henriksson gör en bra insats med svåra förutsättningar ändå vill jag tillägga. Han är ju en ersättare och att ta sig an den biten är modigt. Många sitter nog hemma i soffan och gnäller om Lassgård hit och Lassgård dit. Så från det underläge han har så gör han en ok insats i Fotografen, men det kan bli bättre och det får vi väl hoppas att det blir också.

Johanna Sällström spelar dotter Wallander, en mindre roll där hon hunsas hit och dit för att kolla upp ledtrådar, tillsammans med Ola Rapace gör dom Wallanders skitgöra och verkar nöjda med det medans förhållandet knakar som om en hel skog avvecklades i bakgrunden. De gör ganska bra roller men inget som jag kommer ringa släkten och berätta om.

I sin helhet är Fotografen lika spännande som mellanmjölk, inga överraskningar, paketerad så man inte spiller och med kort bäst före datum. Den hamnar i mitten med så många andra filmer och kommer inte att få någon speciell plats varken i kylen eller i bokhyllan. Som svensk kriminalare överlever den, men ställd mot utbudet som redan finns internationellt så ligger den efter.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)