Wake up and die (volver a morir) dvd

Spansk såpdramatik i en blodig (och tråkig) tidsdeformation.


När Clarissa vaknar i en främmande lägenhet minns hon inte hur hon hamnat där. Bredvid henne med armen över hennes midja ligger Dario, en till synes trevlig filur som snart ska visa sig vara motsatsen och Clarissas stundande våldäktsman och mördare. Så snart hennes sista andetag lämnat kroppen så vaknar hon igen, i samma säng bredvid samma man då hon är dömd att i en tidsförvridning återuppleva samma dag om och om igen, tills hon förhoppningsvis hittar en utväg ur den ständigt snurrande loopen.

Känner du kanske igen konceptet med att händelserna upprepar sig, hela dagar i deja vu som Bill Murray kämpade med i Måndag Hela Veckan eller skrämmande upptäckter med större variation i Triangle som hade en nervpirrande stil? Det gör du säkert, om inte från de två så från någon annan film där tiden snurrar som en jojo på sitt snöre och handen som släpper ut den är ett oförlåtande väsen med en sadistisk läggning. Det finns många och det finns många dåliga. Överlag är den här sortens film dålig, det är på något sätt utångspunkten.

Och att Wake Up And Die inte håller måtter som varken filosofisk eller en intensiv thriller överraskar mig inte, men att den skulle vara fullt så tråkig och ful, dum och dagsåpedramatisk som den är gör det däremot. För det här är lort på dvd från en överentusiastisk Miguel Urrutia som både regisserar och skriver manus. En filmare vars stil är rå och närgången, som har något naturalistiskt över produktionen förutom det faktum att skådespelarna Andrea Montenegro och Luis Fernando Bohórquez är nakna nittio procent av filmen, men som ändå inte får till det någonstans.

Från den allra första repliken som yttras så förstår jag att det här kommer att bli åttio minuter lång väntan. Det är burkigt och ospontant, den allra första svängen i tidsloopen är rakt av trist, misogyn och det fortsätter på den banan hela tiden där variationen på de olika looparna mest handlar om hur Clarissa dör eller var hon gömmer sig. Sedd som en spännande thriller är det här enbart bortkastad tid och jag har svårt att tänka mig någon annan anledning till att se en film som den här – även om den bakomliggande tanken, det symboliska och psykologiska spelar sin tillåtna roll. Men det tappas bort helt just på grund av att man inte orkar bry sig. För varför skulle jag engagera mig djupare i två personer vars identiteter är lika med noll och knappt växer, varför skulle jag bry mig andra gången Clarissa blir mördad, när jag inte ens han lära känna henne första gången? Varför inte, kanske jag borde fråga mig – men det gör jag inte eftersom det är en film, ett fiktivt verk och inte ett test i sympati.

Miguel Urrutias film kommer från ett manus som tycks vekt och sedan tidigare gjort till leda förutom en twist på slutet, hans stil präglas av billiga kameror och snabba inspelningar och resultatet är varken intressant berättarmässigt eller visuellt. Inte ens bildkvalitén håller måttet jämfört med liknande budgetinspelningar.

Wake Up And Die borde hetat Wake Up And Fall Asleep Again för den är bara förbövlat tråkig och oengagerande precis hela tiden. Raka motsatsen till vad som var tänkt skulle jag tippa på… Så undvik eller ta med spikmatta att sitta på för att inte somna.

INGA KOMMENTARER