vittne till ett krig

Colin Farrell får visa känsloregistret.


Mark Walsh och David kommer från Dublin och arbetar som fotografer i de minst glamorösa omgivningarna. Krig, svält och död är materialet som fyller deras rullar och på väggarna i deras mörkrum finns stuff för ett helt livs mardrömmar. De härdar ut, det är det här de valt och deras arbete syns världen över – genom samma lins som de sjäva tittat syns nu bilder i de största tidningarna i kiosker överallt.

I Vittne till ett krig är de två fotograferna på ett fältsjukhus i Kurdistan strax innan en offensiv ska inledas. Stämningen är spänd samtidigt som sjukhusets läkare delar ut olikfärgade lappar som bestämmer vem som ska få leva och vem som ska dö. Mark Walsh är exhalterad i jakten på foton som han sedan säljer via sin agent. Men allt går inte riktigt så smidigt som han hoppats och under den kurdiska attacken överlever Mark med näppe och måste efteråt rehabiliteras både fysiskt och psykiskt. Den första biten sker i Kurdistan och när Mark sedan återvänder hem med bara en kamerarulle intakt är det som en förändrad man, trots att han försöker hålla skenet uppe om att allt är ok.

Danis Tanovic som också regisserade ”Ingenmansland” har här försökt sig på att skapa en film om rehabilitering, posttraumatisk stress och dess effekter på människor och har fått Colin Farrell i huvudrollen som Mark. Är det inte märkligt att en skådespelare som tidigare varit med om S.W.A.T, Ask the dust, Miami Vice med mera nu ska göra en så pass tung roll som krigsfotograf? I stunden, i krigszonen – där fungerar Colin Farrell jättebra. Men när han sedan kommer hem, på hemmaplan i Dublin så börjar det värka i ögonen på mig. Från en fartig och spännande inledning går vi till en seg, tråkig rehabilitering av en figur som vi inte riktigt hunnit lära känna.

Det är ett tunt manus som inte tar tillvara på den skara skådespelare som finns, det är i stort sett bara Branko Djuric (Fältläkare på det provisoriska sjukhuset i Kurdistan, värd att se filmen för) samt Christopher Lee som poppar upp som en gubbe i lådan för att hjälpa Mark, tyvärr har hans besök en lite kontroversiell twist. Han är Marks frus morfar och de har inte kommit överens de senaste 10 åren eller så… hur som helst, Christopher Lee gör sitt jobb väl och hjälper Colin Farrell upp i flera scener, ett bra samspel.

Jag kan inte riktigt rekommendera ”Triage” som kvällsfilm med kompisar utan det är mer ett aktivtvalsfilm som du får för dig att se efter att läst på baksidan av fodralet. Det är inte den krigsfilm som jag hade trott utan den delen avslutas relativt snabbt. Farrell gör, om än inte imponerande men sin bästa ”tuff kille prestation” i scenerna i Kurdistan och visst har han en glimt i ögat som gör sitt till. Storyn är alldeles för tråkig om någon frågar mig och efter ett tag blir det tjatigt med rehabiliteringen och ett gott samspel mellan Lee och Farrell väger inte upp det tyvärr.

INGA KOMMENTARER