Vi litar på Gud (In God we tru$t)

Sexualundervisning i den hårda skolan.


Munken Ambrose (Marty Feldman) måste rädda sitt hem, det vill säga klostret där han växt upp efter att ha lämnats av sina föräldrar och levt hela sitt liv utan någon erfarenhet av den yttre världen. Nu är friden i knipa och det behövs pengar till alla utgifter… Ambrose skickas således ut på ett osannolikt uppdrag. 5000 dollar ska skramlas fram då fattigdom knappt är lönsamt längre enligt högstefadern som i alla fall är schysst nog att tipsa om en predikare vid namn Armageddon T. Thunderbird (Andy Kaufman) med pengar på fickan och ett givmilt sinne. Han kan fixa biffen om någon. Ambrose antar uppdraget motvilligt och mer eller mindre kastas ut med 50 dollar till sitt namn och inga kalsonger till ombyte, det är dags för en andlig resa i Guds namn och det återstår att se om Ambrose kommer lita på sin Gud när han sett det han kommer få se.

Från att ha grundat sin världssyn på bilder i religiösa skrifter så chockeras Ambrose lätt när han snart finner sig jagad av polisen med en prostituerad under rocken. Hon heter Mary (Louise Lasser) och de två blir något av ett radarpar i jakten på den svårflörtade predikanten med pengar. Världen och människorna i den skrämmer och intresserar den naive munken och Vi litar på Gud blir lite av en coming-of-age-historia för en medelålders man klädd i brunt lakan. Det finns mycket att lära sig och det mest intressanta är såklart kring det en del kallar fornikerande. Sex alltså.

Delvis riktigt rolig och erbjudande en mängd olika klassiska ingredienser som falska profeter både på hög och låg nivå där både Andy Kaufman och Peter Boyle (pappan i Everybody loves Raymond) briljerar både som den framgångsrike och gatutricksande (Boyle) bogusprästen. Biktbåset får sin komiska stund, en spoof som jag verkligen fattade tycke för till skillnad från den rätt tråkigt upprepande metodologin kring hur man ligger med en kvinna/man vilket verkligen diskuteras till leda mellan ett omaka par utan något annat gemensamt… De roligaste bitarna hittas i goda tillfällen och oftast inte från det dialogdrivna manuset, vilket faktiskt liknar huvudrollen Ambrose i sitt naiva och rätt dumtråkiga sätt.

På det stora hela en typiskt underhållande film med samma nackdelar som Glöm inte kamelerna som jag också sett och recenserat. Skillnaden filmerna emellan är väldigt stor då det här är en mer realistisk och engagerande berättelse som både driver med och på sätt och vis hyllar Gud och religion samt dess utövare och profeter.

Jag tycker att upplägget för Feldman’s komiska förmåga fungerar bättre i en film som den här än i det som går hand i hand med de galnaste upptågen. Vilket det också finns att hitta här – men inte i samma utsträckning, mer nedtonat och normaliserat. Jag saknar riktigt starka karaktärer och hade gärna sett en livligare Louise Lasser, hennes rollkaraktär Mary tycks vara död inombords, om det är en hint till sexköpare i publiken så känns det som fel arena – kanske hade ett annat yrke varit att föredra? Feldman har jag å andra sidan inte sett så livlig ofta och han tycks stortrivas i sin roll precis som Kaufman och Boyle, å andra sidan spelar de inte prostituerade heller…

Feldman-fans kommer inte att bli besvikna, det är en gott underhållande film som tar sig fram utan problem. Roliga skådespelare (har jag glömt att nämna Richard Pryor i rollen som G.O.D? Skäms på mig.) och en engagerande men enkel handling. Jag har inte sett allt med Feldman men det här tycker jag är riktigt trevligt, möjligen en av hans bättre – i alla fall en av de bättre som finns att få tag i på dvd med bra ljud och bild, vilket utgåvan från Studio S har.

INGA KOMMENTARER