Världens Modernaste Land Packshot Sverige DVD

Fredrik Lindström, språkvetare och mästare på myspys-stämning.


Det är verkligen trevligt att sitta och lyssna på samtalen samtidigt som jag känner igen mig i den uppsjö av svenskheter som listas i Världens Modernaste Land. Det är nästan så att jag känner mig manad att ringa upp en avlägsen bekant efter att under fem timmar suttit och nickat, smålett och skrattat åt hur väl jag känner igen mig. Bara för att bryta mönstret. Men det gör jag ju såklart inte. Kan ju inte bara ringa sådär huxflux utan att ha någon mening med det. Och det har jag ju inte. Så gör vi inte i Sverige. Eller?

Världens Modernaste Land är en diskussionsbaserad genomgång av den svenska mentaliteten där Fredrik Lindström leder showen med hjälp av sin ständige bisittare, historikern Peter Englund. Varje avsnitt har ytterligare besök av kunniga personer inom olika områden som passar till avsnittens tematik, matforskaren Jonathan Metzger i Pizza med falukorv (avsnitt 2) där våra matvanor diskuteras. Både ur traditionell vinkel och hur vågade vi är att ta till oss nya rätter, som pizza, falafel och sushi. Frågan runt husmanskosten tas också upp och det intressantaste som tas upp är när vår inhemska matkultur presenteras, där Italiensk, Libanesisk, Kinesisk och Japansk mat visar sig vara väldigt lättillgänglig medan en pytt-i-panna på restaurang eller valfri form av “hak” inte alls är lika självklar.

Totalt sju avsnitt som rullar fyrtio minuter styck, där avsnittet “Svensk eller Osvensk” tar upp diskussionen kring vår alldeles för svåra nationaldag, som många inte vågar fira på grund av rädsla för att bli dömda för nationalism, en laddad dag på året. Hur många vet ens varför vi firar nationaldagen egentligen? Även andra traditioner omtalas (såklart), samt hur vi klarat av att bo så långt ifrån varandra i ett avlångt land sen allra första början.

När jag ser på avsnitt tre, “Hej, det är från Försäkringskassan” inser jag hur mycket vi (jag) litar på den svenska staten som en räddare i nöden. Ett ämne som tas upp även senare och blir lite av en röd tråd, inte nödvändigtvis som en kritik över att vi svenskar är naiva, utan även ur en positiv aspekt – att systemet fungerar och det är därför som vi litar på att storebror tar hand om oss. I det här avsnittet mättas den lite lattjolajban-aktiga stämningen som introducerat programmet av lite för att bereda plats för en del större frågor. Som Miljonprogrammen i Stockholm och dess konsekvenser, den svenska singeln och ensamheten, myten runt vår självmordsstatistik samt hur vi mer och mer släpper taget om både Gud och våra föräldrar för att leva individualistiskt och självförverkligande liv. Även här tar staten hand om oss, Krisgrupper, Ålderdomshem – ja, vi har det minst sagt serverat för goda möjligheter.

Men trots att vi har det så bra i Sverige så verkar det alltid finnas ett driv mot att utveckla, att ligga i fronten och att vara bäst. Är vi inte bäst så tror vi ofta det ändå, för att det borde ju vara så.

I Världens Modernaste Land erbjuds publiken inte bara en intressant och lärorik, insiktsfull diskussion runt Sverige och Svenskarna, utan även avkoppling, lite humor i form av Fredrik Lindström inklippt i olika arkivsammanhang, videoklipp och bilder tillsammans med kända och okända ansikten. Vettiga gäster som medverkar på grund av sina kunskaper och inte för att de är i “ropet” vilket gör samtalen givande även om man som tittare inte deltar utan bara lyssnar.

Helt klart en av de trevligaste långkörarna jag suttit igenom på länge, men betyget blir inte full pott utan bara åttioprocentigt. Jag saknar diskussioner runt den svenska inskränktheten, en balans till hur moderna vi faktiskt är, även om den kanske är ett led i Ensamheten som tas upp många gånger. Likaså tycker jag att en del diskussioner ibland är väl spekulativa och möjligen alltför generaliserande. Även om det är vad man gör när man definierar en Svensk och “svenskhet”. Om det nu finns något sådant.

Jag lärde mig lite mer om mig själv genom att se programmet och faktiskt så plockade jag upp telefonluren idag och ringde någon som jag inte pratat med på länge också. Även om det inte var den avlägsna bekanta jag tänkte på när jag började skriva den här texten.

INGA KOMMENTARER