Vamps

En förbisedd vampyrkomedi som förtjänar en chans.


Vamps, från filmmakaren Amy Heckerling som bland annat skrivit för “Titta vem som snackar-filmerna” som många säkert minns, samt var huvudkvinnan bakom Alicia Silverstone när hon spelade spindeln i nätet i Clueless, filmen som spann vidare till att bli en tv-serie på tre säsonger. Nu är Heckerling tillbaka (igen), efter ett längre uppehåll efter den senaste filmen I Could Never be Your Woman (2007) som jag personligen aldrig ens hört talas om. Resultatet är Vamps, en rolig och involverande vampyrkomedi med bland andra Sigourney Weaver, Malcolm McDowell och i huvudrollerna Alicia Silverstone samt Krysten Ritter.

Goody och Stacy lever ett normalt vampyrliv i dagens New York, varje kväll ger de sig ut för att antingen arbeta (ja, vampyrer med jobb) eller gå på klubb för att möjligen hitta någon trevlig kille att sätta tänderna i. Inte bokstavligt talat då de båda avstår från att dricka människoblod med hjälp av samma stödgrupp som besöks av veteraner som Vlad Tepez (Malcolm McDowell). De är populära och mystiska och ingen anar att de varje morgon innan solen rest sig över horisonten går hem till sin delade lägenhet och sover hela dagen lång i varsin kista.

Vamps Packshot DVD Red CoverMen allt det kommer att förändras. Då Stacy träffar en ung kille på en av sina nattkurser för universitetet och Goody råkar stöta ihop med en gammal flamma hon sen tidigare tvingats överge. Känslorna blommar upp och sanningen runt New Yorks mörkervarelser riskerar att avslöjas. Och om inte lite klassisk dödlig/odödlig kärleksromans vore nog så råkar det finnas en viss Van Helsing i närheten, samt en obrydd stamvampyr som drar till sig blickar för att gå loss och frossa på Kinarestaurang – och då rör hon inte ens maten. Vampyrernas överlevnad, kärleken och vänskapen – allt har fått plats i Vamps – en film med en personlighet.

Vamps riktar sig kanske främst till en kvinnligare publik men utesluter inte en manlig publik för det. Till en början väldigt fokuserad på att under introduktionen av karaktärerna vara en buddymovie, där Goody och Stacy mest har roligt (utan att bara prata om killar) och vi får lära känna dem mycket väl. När det roliga skiftar till romans och det mer komplicerade överlevandet så vidhålls fortfarande den här stämningen av gott humör och glada vampyrer, trots att det både hinns med att mördas lite och blir en ordentlig slutstrid med både strider inom gruppen och från yttre hot. Det är galant balanserat och vänskapen, de inre konflikterna runt att leva för evigt med allt vad det innebär i negativ och positiv bemärkelse.

Humormässigt väldigt varierande med både visuellt och dialogmässiga skämt och de flesta av dem går faktiskt hem. Jag kan tänka mig att det lutar åt att man helst ska vara lite äldre för att ha största nöje av filmens humor, men det finns någonting för alla. Fans av Sigourney Weaver kommer att ha riktigt roligt – då hennes karaktär Ciccero, stamvampyr och skapare av de två yngre kvinnliga huvudrollerna, är en Vamp i lite mer av en klassisk tappning. Weaver är mycket rolig och trumfas inte av någon. De flesta birollerna är faktiskt väldigt hjälpande just för humorn och det bjuds på många småkritiska knuffar där handdatorer, pekskärmar och besattheten med att alltid vara med i flödet plus en del allvarligare saker passerar. Väldigt relaterbart hela tiden och förmodligen en av anledningarna till att jag tycker om filmen.

Specialeffekter brukar vara viktigt när det gäller fantasyfilmer oavsett om det är den allvarligaste eller en enkel komedi. Här lyckas inte Vamps lika bra som den gör med sin humor eller de lättomtyckliga karaktärerna. Faktiskt så är det ofta väldigt dåligt och i filmens näst sista scen så önskar jag att mycket hade skrivits om för att inte förlita sig på effekterna. Det som möjligtvis skulle kunna vara en hyllning till gammaldags skräckfilmer passerar mest som väldigt dåligt b-filmstrams och hade den inte räddats av en sentimental men rätt bitterljuv avslutande scen så hade mina minnesbilder av Vamps varit i stort sett negativa och förvirrade.

Jag tycker att Vamps var en bra film, jag såg den tillsammans med en annan vuxen karl som också tyckte att det var en rolig och involverande film så visst, den ser ut att vara lite tjejig men det är den inte, fast det beror ju på hur manlig man är såklart… Vamps är en glad komedi som förmodligen passerat många i onödan. Filmen slog inte när den släpptes i USA och biografvisningarna blev begränsade, jag hoppas på en liten andra chans i och med dvd-släppet, men jag tror att det är en rejäl uppförsbacke i att vara svårsåld som ska övervinnas först. Många mycket sämre komedier på temat som Vampires Suck, sämsta filmen någonsin Breaking Wind och rocksmäckade SUCK har redan tröttat ut oss vilket gör Vamps till någonting många nog hoppar över av fel anledningar.

INGA KOMMENTARER