Underwater love (Onna no kappa)

En erotisk musikal som firar gränslös kärlek!


Asuka (Sawa Masaki) arbetar på fiskfabrik och är en godhjärtad kvinna. Det börjar närma sig hennes bröllopsdag och hennes man är väldigt sugen på att sätta en ring på hennes finger. Bland annat. De planerar dagen D och är väldigt lyckliga tillsammans, tills den dag då Asuka stöter på en mystisk vattenvarelse… En ”Kappa” som inte ”bara” är en mystisk varelse utan även en reinkarnation av hennes ungdomskärlek Aoki, som drunknat för nästan 20 år sedan. En pinne sticks in i bröllopsdrevet och både Asuka och hennes man får blåmärken av den hastiga inbromsningen. Vad kan möjligen framtiden ha i lager för dem, och varför har den här skalliga Kappa’n bestämt sig för att dyka upp just nu?

Japaner är bra konstiga dom… Men det sägs det säkert om oss i Japan också. För även om de gör filmer med mytiska vattenvarelser som kommer upp på land för att umgås med kvinnorna och sjunga några musikalnummer så är det nog hugget som stucket vilka av oss som är de knepigaste.

Pink, pinku… det är en form av erotiskt laddad japansk filmform som jag aldrig riktigt förstått mig på. Som playboychannel fast helt utan heternormativa hämningar. I en pinku-film är handlingen ofta rätt så reguljär, fast med avslöjande (oftast inte obscena) scener med kärleksakter eller bara lite vanligt trevligt naket. Underwater love använder sig av det här pinku-formatet, genren, men blandar ihop det hela med en glad musikalstämning också, vilket faktiskt fungerar alldeles utmärkt – för ju konstigare, desto bättre. Eller hur?

Underwater love är förmodligen (jag kan inte lova det till 100%) den första musikalen som tar upp ämnet kärlek mellan kvinna och amfibie. Det har ju gjorts i andra format förut fast med män och sjöjungfrur, om nu dessa räknas som amfibier men det är inte riktigt samma sak eftersom musikalnumren saknas i filmer som Splash eller Den lilla sjöjungfrun.

Om du trodde att du hade sett det märkligaste inom film så är det möjligen dags för revision. Underwater love går direkt in i min kategori som jag gärna utan någon större ansträngning kallar V2D2 (= Vad var det där?). Det finns en hel del asiatiska filmer i den gruppen och inte bara en av dem har getts ut av Njutafilms på dvd i Sverige. Det verkar som om att våra österländska medmänniskor har en passion för att ta nästa steg, även om det steget får dem allihopa att verka väldigt, väldigt märkliga. Underwater love är det senaste jag sett inom det här och jag är förvånad över hur bra slutresultatet kan bli av någonting såhär omöjligt.

Utan att vara någon expert på pinku-filmernas ursprung och historia, jag har nog sett ett par till förutom den här, om det nu ens var pinkufilmer, så vågar jag säga att det här är nog den mest kreativa på länge. Fokuset ligger inte på kvinnobröstet allena (vilket det gjort i tidigare filmer jag sett, dåliga historier, många bröst) utan inkluderar det här i en vansinnig blandning av genrer som i sig självt är underhållande nog för att få mig att titta vidare. Handlingen är ganska typiskt romcom-aktig med, som jag upprepar många gånger i den här recensionen nu en märklig twist och det gör det hela väldigt intressant istället för förutsägbart och enahanda.

Stilmässigt en riktig skönhet till film där kamera både i stilla och rörliga sammanhang gör sig väl. Christopher Doyle, som står för cinematografin och syns till väldigt mycket i det trevliga extramaterialet gör ett kanonjobb tillsammans med pinku-veteranen (har jag läst) Shinji Imaoka.

För mig personligen så blir inte Underwater love mycket mer än en spektakelfilm vars ursprung jag inte riktigt förstår mig på. Det är en underhållande film som säkerligen inte kommer göra den äventyrslustande publiken missnöjd varken med musiken, bilderna, brösten eller ovanligheterna. Jag tycker att du definitivt ska ta och se den här om du känner dig redo för något nytt och gärna accepterar en utmaning.

INGA KOMMENTARER