Hem Recensioner Tv-Serie Twenty Thousa...

Twenty Thousand Streets Under the Sky


Tre personer vars liv vävs ihop av en rik man, en bar och en lust för kärleken.


Det är klassiskt BBC som följer varenda regel, sånt där som vi tittar ser på televisionen i brist på andra program. Ja, de gånger som SVT köper in. Jag brukar beställa såna här BBC-produktioner direkt från England faktiskt, eftersom jag är något av ett fan. Senast köpte jag ”Ghormengast” och ”Tipping the velvet”, två miniserier som i jämförelse med ”Twenty thousand streets under the sky” (Ttsuts) mer liknar ”Sagan om ringen” än BBC, för det här ser bra torrt ut jämfört med allt annat.

Och torrt är det, makalöst nog. ”Ttsuts” handlar om tre individer, två kvinnor och en man, alla fast i ett ekorrhjul av arbete och brist på möjligheter. Den ena kvinnan (Ella) fantiserar om och arbetar tillsammans med mannen (Bob) som i sin tur vill bli älskad av den blonda prostituerade (Jenny) som alltid har pengabekymmer.

En uppvaktare ramlar in på baren där Ella och Bob arbetar, en stursk och rik tölpliknande farbror som gärna vill bjuda ut Ella, ålderskillnaden är stor och hon tittar lönlöst åt Bobs håll. För Bob står och fantiserar sig bort i Jennys ögon medan pund-noterna försvinner från hans bankkonto, de lever på varandra, av varandra och mycket för varandra, i en tråkig grå typiskt Engelsk miljö som inte bidrar till något annat än en känsla av uppgivenhet.

För guds skull England, häng upp något färgglatt någonstans.

Det här är 30-tal, baserat på en roman av Patrick Hamilton och kommer inte igång förrän efter drygt trefjärdedels uppspelning, när Bob och Jenny berättat färdigt sina historier i varsina ”kapitel” (med textförklaring i rutans botten). Då är det dags för Ella, en variant av Amelie från Montmarte, i alla fall frisyrmässigt, men de delar några karaktärsdrag också. Blyg, förnäm och tystlåtna. Ellas kapitel blir här den stora finalen som pågår mycket längre än finaler brukar. Detaljerat genomgånget från början till slut, inklusive Bob och Ella’s berättelser, så vet vi mer om dessa människor än vi vet om våra kusiner. Uttömmande, dialogdrivet men oväntat ointressant i många scener, som vanligt är det ändå svårt att slita sig. Det är BBC, dom kan det här.

”Ttsuts” tar upp det klassiska ämnet obesvarad kärlek och ägnar sig hängivet till det. Resterande detaljer är uppenbart sekundära och speltiden används mycket effektivt för att berätta så detaljrikt det gås och skapa så levande personer som möjligt. Det är trots den torra tonen, den tråkiga puben ”The Midnight Bell” och den tråkiga tidseran ofta riktigt bra. Skådespelet från Sally Hawkins, Bryan Dick och Zoe Tapper samt Philip David (friaren) är klockrent och ibland kusligt verkligt. Speciellt så glänser Philip David som den äldre friaren till Ella, en läskig man som verkar lida av någon ensamhetsskapad borderlinestörning. Han, tillsammans med Ella som spelas av Sally Hawkins – räddar ”Ttsuts” i precis rätt ögonblick, hade det inte hänt något mer speciellt än i de första två tredjedelarna direkt i den tredje så hade jag nog stängt av det här.

Tålamodet lönade sig, för min känsla efter att tittar färdigt på dessa tre från början separata men nu ihopklippta avsnitten, som behandlar varsin person, som jag nämnde ovan – så är jag rätt nöjd. Jag kan tänka mig att det första avsnittet hade en mängd förhoppningsfulla tittare när det här premiärvisades på Tv. Medan det andra avsnittet hade desto mindre, och det tredje kanske inte hade så många. Synd, för den sista delen är den bästa och det är inte bara för att knutarna knyts ihop.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)