Trust

Trust

Trust

Det krävs bara en person för att splittra en hel famlij.


Det som börjar som en chickflick med rosa moln i bakgrunden kommer snabbt att förändras till en familjs begynnande undergång. Frågan är om familjen i fråga helt och hållet kommer falla.

Första intrycket av ”Trust” är en solig och glad sommarchickflick där IM-chatmeddelanden (instant messaging) rullar förbi i skärmens nederkant. Den unga tjejen Annie (Liana Liberato) har träffat någon på nätet och sms’ar och chattar vilt med honom. Han, en volleybollspelare precis som henne verkar stämma in som hennes själsfrände. Problemet är bara att han bor långt bort.

Så fortlöper Annies vardag, där hon finns i mellanlandet mellan de populära och de opopulära tjejerna på skolan, hon gör sina läxor och sköter sig hemma. Men efter en trevlig födelsedag där pappa Will (Clive Owen) och mamma Lynn (Catherine Keener) bevittnar sin dotters glädje över en ny iMac som blir kronjuvelen bland presenterna så försvinner Annie längre och längre in i internets förtjusande värld. På andra sidan skärmen och kablarna sitter Charlie och ropar längst in bland bitsen och bytesen. Annie’s öppna personlighet börjar förändras och en liten revolt gentemot föräldrarna märks av, samtidigt som föräldrarna inte verkar märkbart intresserade.

Så kommer dagen, då Annies bror reser bort till college och båda föräldrarna är ur vägen. Charlie föreslår snabbt ett möte och Annie säger ja. I sin förväntansfullhet glömmer hon allt hennes far varnat henne för och beger sig till en lokal galleria. Där Charlie så småningom dyker upp, men det är inte pojken från bilderna på nätet. Det är någon helt annorlunda och Annies värld kommer vändas uppochned – tillsammans med hennes familjs.

Jag hade inte höga förväntningar på Trust från början om jag direkt ska vara lite ärlig, vilket jag väl bör vara. Det ser inte ut som en särskilt intressant eller ens bra film som jag skulle sett om den inte landat i mitt brevinkast av sig självt. (Med hjälp av Noble Entertainment och min duktiga Postis Per såklart.) Ett slag på fingrarna borde jag få för min föreställning kring något bedömt på designen av fodralet, men det är ju det första som bedöms… Aja… Ett slag på fingrarna fick jag också eftersom jag förutom den första kvarten av filmen hade helt fel angående kvalitén här. Trust är mycket bättre än den ser ut att vara, värt att minnas för dem som någon gång fastnar i filmvalet i videobutiken en dag i närma framtid.

Med Liana Liberato i rollen som Annie som den största glänsande stjärnan jag sett inom ungdomsskådespelare på ett bra tag glömmer jag till och med Clive Owens alltid lika ointressanta nuna trots att han ”går bananer” på hela världen för att trycka ner alla känslor som han inte som en god far borde kunna rikta mot den som behöver dem. Liberato avväpnar till och med sin mor, (i filmen) Catherine Keener som är en dramadrottning av rang. Genom försynta blickar och ett intressant kroppsspråk skapar Liberato en spänning i de mest kritiska scenerna. Det är då hon är som bäst, när hon inte uttalar alltför många repliker, vilket hon inte alltid bemästrar med samma fingertoppskänsla.

Möjligen är det regissören David Schwimmer som pekar i rätt riktning åt Liberato men jag tror och hoppas att hon kommer fortsätta utsätta sig för komplicerade roller som den här för att till slut stå med en guldstaty i höger hand samtidigt som hon tackar en mängd olika människor i sitt liv. Förutom Owen, som jag aldrig kommer förstå varför han finns med i någon film så är Trust ett välspelat drama i en väldigt sluten och liten krets, det finns vissa tråkigare transportsträckor men på det stora hela en väldigt händelsefull berättelse som skulle kunna vittna om vilken familj som helt där det finns en tonårsdotter med egen dator på rummet.

Tragedi går hand i hand med familjesymbiosen och det är inte varje gång som alla drar åt samma håll. Det här använder Schwimmer, Bellin (manus) och Festinger (manus) sig av villkorslöst då Annie är ambivalent såsom bara en tonårstjej kan vara och hennes familj drar det tyngsta lasset. Det är i alla fall vad de tror. Ett utmärkt manus som berättar flera olika personers upplevelser på ett subtilt och snyggt sätt.

Har du tonårsbarn kan det Trust fungera som en riktlinje för hur du inte ska göra. Å andra sidan finns det kanske inte så mycket annat man kan göra. Själv kommer jag att bli varse om sisådär en tio år, då jag själv har en tonårsdotter. Jag fruktar för att jag någon gång skulle ställas i samma situation som Annie’s föräldrar men jag hoppas verkligen att jag kommer bete mig seriösare.

Hur som helst, oavsett familjesituation hos dig, så tror jag att du kommer uppskatta Trust som ett gott drama med en aktuell och intressant historia. Helt klart godkänd och återigen visar Schwimmer att han kan mer än spela dum brorsa till Courtney Cox i ”Vänner”, även om det inte är något mirakel varken bild eller tempomässigt. En film som är värd att se för sin berättelse och inte mycket mer.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)