True Gun DVD

Inte True grit. True gun!


William Shockley gjorde 122 avsnitt som Hank Lawson i Doctor Quinn på nittiotalet, och han gjorde det bra. Nu är han äldre, argare och girigare än någonsin i ”The Gundown”, som lockande döpts om till ”True Gun” i bakvattnet av Bröderna Coens återfilmatisering av westernfilmen med nästan samma namn.

Travis McCain försöker nästla till sig makten i samhället med det härliga namnet Dead river. Han driver en hård kampanj om beskydd för en andel av stadens inkomster och är på väg att säkra sin egen framtid som stadens nummer ett. Precis då dyker den ensamma Clint Eastwood-inspirerade Cole Brandt (Andrew W. Walker) upp i staden. En prisjägare med rent samvete och goda intentioner, han bestämmer sig för att först inte göra Dead rivers sak till sin egen, men så går McCain och kliver honom på tårna när han försöker få honom mördad och det är inte populärt.

True gun är ett försök till en god klassisk western där den moraliskt rättfärdige står stark mot de depraverade och hänsynslösa. Motsatserna har till och med tagits så långt att det finns en vapen- och prostitutionsfri saloon och en som är mindre brydd om sitt anseende. På den salongsberusade sidan finns det gemenskap och laganda, på spritfesten kvinnomisshandel och dödgrävare vid svängdörrarna, alltså riktigt klara kontraster så det inte går att ta miste om vilka vi ska heja på.

Med goda tidsrealistiska kulisser och rekvisita som aldrig verkar malplacerad så ser ”True gun” tidsenligt bra ut. Seder och beteende verkar komma mycket från ”Dr. Quinn” och andra tv-westerns som ”Deadwood” och ”Bonanza”. Alla dessa mycket omtyckta serier finns på ett eller annat sätt gestaltade eller efterapade i ”True gun” som nog inte hade klarat sig på egen hand med William Shockley och Dustin Rikert’s samskrivna manus.

Eftersom handlingen är rätt så tråkig att följa och de ”goda människorna” är på gränsen till förbannat onormalt pryda så är det lätt att tappa intresset för vad som händer och varför. Som tur är så tar William Shockley tillräckligt mycket plats som given förlorare men ändå ärlig deltagare för att western-karaktären som behövs i en film ska infinna sig. Om än för korta stunder. Shockley’s arbete som rutinerad tv-westernskådespelare kan inte styra upp alla dumma grejer som förts in i True gun. Dom är helt enkelt för dumma.

Först ut har vi Veronica Diaz, en kvinna som säkert många vilar ögonen på vid första anblicken. Hon spelar Dulce de la Rosa (söt ros?), en vixen med pistol som har såna botoxläppar att hon borde kastats ut från castingrummet under sekund nummer ett. Det passar sig inte helt enkelt, såvida hon inte injicerat ister i läpparna. Veronica Diaz gör för övrigt inte något annat än att vara i vägen och en praktikant i ökenråttekostym hade varit lämpligare i hennes struttande struntroll som filmens snygging. Dumt val av skådespelare, ännu dummare att låta henne valsa runt som en drogad supermodell hela filmen utan att bidra med något annat än ett fastfruset leende och ett par vickande stjärthalvor.

Förutom Diaz är det inte en särskilt vacker film att titta på i övrigt heller. Som jag nämnde så är kulisser och rekvisita, kostymer och allting bra ihopsnickrat men det är en del fyrkantiga lådor också. Det saknas en atmosfär i filmen som istället för att reflektera det som händer ser lika generiskt ut som i ”Lilla huset på prärien” och ”Bonanza!”, inte riktigt lämpligt för film utan alldeles för mycket tv-värde. Ljussättningen och inspelningsschemat måste ha varit inriktat på dagtid oavsett scenerna och det blir riktigt trist att titta på. Inte direkt något dumt, men det slank in emellan.

Sist men inte minst presenterar jag den roligaste blundern som manusförfattaren Shockley själv står för både en och två gånger. Han utbrister ”Cut to the chase!” under en tight gisslansituation, ett uttryck som inte kom på tal förrän talfilmens inträde i slutet på 1920-talet. Bedrövligt dåligt i en för filmen viktig scen och såklart dödsstöten för filmens trovärdighet, men roligt såhär i efterhand.

True gun är som jag hoppas du förstått inte en särskilt lyckad westernfilm utan mer som ett långt avsnitt från en okänd tv-serie. Det finns gott om skjuta-pistol och ramla från tak-scener såklart och ett visst halvengagerat skådespel från de mest involverade i handlingen men det räcker inte på långa vägar för att underhålla hela speltiden. En stark etta för skjutandet och kostym/kuliss, skådespelet som pågår i den skitiga saloonen bidrar något även det, men betyget kunde (såklart) blivit högre om alla hade ansträngt sig lite mer och tänkt efter före.

INGA KOMMENTARER