Maleficent i Törnrosa

Mindre prinsess, mer gott mot ont!


I Disneys tidigare tecknade filmer har det flesta vant sig med att det handlar om en prinsessas kamp mot antingen det ena, eller det andra. (Luddigt?) Törnrosa skiljer sig från mängden och ställer prinsessan på kanten, även om det fortfarande är en heteronormativ saga. Den gör kampen mellan de goda (de tre söta feérna) och det onda (Disneys tuffaste antagonist Maleficent) till det allra viktigaste, till och med så viktigt att berättandet råkar ta fler än ett par felsteg.

Från 1959 till idag så har sagan om Törnrosa förknippats lika mycket med Disney som med sin ursprunglige skapare Charles Perrault (senare Bröderna Grimm) då Törnrosa blev en levande figur i animationens magiska värld.

Törnrosa BlurayOch sagan handlar fortfarande om Törnrosa, prinsessa som under sitt första levnadsår råkar ut för den onda häxan Maleficent. Maleficent uttalar en förbannelse över flickan som hotar henne till döden innan hon blivit sexton år. För att skydda Törnrosa tar de tre goda feérna med henne till en avlägsen stuga där hon får växa upp som en vanlig bondtös. De lägger också en motbesvärjelse för att skydda henne, så hon bara somnar om Maleficents förbannelse skulle ske. Tyvärr går det inte att gömma sig för evigt och på den sista dagen av besvärjelsens makt så hittar Maleficent den nu unga, vackra kvinnan. Törnrosa somnar och det enda som kan väcka henne är en kyss fylld av sann kärlek. Men vem kan älska en prinsessa som ingen någonsin har träffat? Jo, det finns kanske en…

Ok. Så det här är inte min favorit när det kommer till Disneys animerade filmer “från förr”. Jag fullkomligt älskar stilen på animationerna, de detaljerade färgrika bakgrunderna och den gränslösa värld som målas upp. Jag tycker också väldigt mycket om karaktärerna och i Törnrosa finns faktiskt fyra av Disneys mest intressanta. De tre feérna som är goá tanter med mycket humoristiskt att erbjuda samt Maleficent, den onda häxan som ingen egentligen vet varför hon är så ond för. (Se spelfilmen om henne.) Deras kamp mot varandra för prinsessans död eller överlevnad är det som gör den här filmens kärna, runt vilken jag i övrigt har en hel del att invända mot. Speciellt när det kommer till trovärdigheten.

Disneys värld är som sagt gränslös och levande, där kan allt hända och oftast gör det också det. Men i Törnrosa så tas det lite för mycket för givet att publiken bara rakt av ska acceptera allt som händer, alla val som görs, utan att ifrågasätta någonting. Det stora problemet i den här filmen ligger i att berättandet är, vad ska man säga, ojämnt och hastigt. Många gånger är det lätt att skaka på huvudet då problem som kommer ur manuset aldrig blir lösta utan istället bara hoppas över. Jag räknade inte men vad jag minns så förvånades jag minst tre gånger över hur lättvindigt problem bara försvann, för att filmen skulle kunna fortsätta.

Det här drar ner min upplevelse av filmen rätt mycket och även om jag hypnotiseras av de fantastiska sångerna (främst i den engelska versionen) och all skönhet som Disney bjuder på så är Törnrosa en av de sämre äldre klassikerna. Den har otroliga karaktärer men tar inte alls tillvara på berättelsen på ett bra sätt.

Självklart en trevlig film att spendera tid med, men jag ser hellre Snövit, Bambi eller Djungelboken – som alla tre är bättre filmer med olika, men lika starka karaktärer och allra viktigast – vettiga, stadiga berättelser.