Nicolas Cage i Tokarev

Ännu en dotter kidnappad, ännu en far som hämnas.


Om det är någon i Hollywood som jag hade gett upp allt hopp om så är det min gamla favorit, Nicolas Cage. Han gick från Vampire’s Kiss, Raising Arizona, Bringing Out the Dead till Ghost Rider och Drive Angry med ett par lyckade instick i Kick-Ass. Det mesta han gjort de senaste tio åren har varit om inte dåligt så i alla fall under medel och hans namn förknippas inte längre med utmanande roller i spännande filmer. Tokarev är inget undantag tyvärr men har i alla fall tagit ut svängarna lite med den fallande stjärnan och faktiskt, faktiskt så är det bitvis roligt att titta på Cage igen.

Tokarev BlurayTokarev handlar om föredetta gangstern Paul Maguire (Cage) som lämnat kriminaliteten för att leva ärligt när hans gamla liv hinner ikapp honom och hans enda dotter kidnappas. Paul misstänker att den ryska maffian ligger bakom och eftersom polisen inte har något att komma med, trots att Danny Glover spelar kriminalare, så måste Paul med hjälp av sina gamla kumpaner återvända för att göra ett otrevligt och blodigt besök i hans gamla liv.

Cage gör som sagt sig bättre i Tokarev än han lyckats med i de flesta filmer under det senaste årtiondet. Han får spela ut aggressioner och våldsamheter sida vid sida av de mindre kända silverrävarna Max Ryan och Michael McGrady. Bland de väldigt välstämda och underhållande birollerna syns Peter Stormare som en rullstolsbunden gangsterboss och en väldigt vältränad Pasha D. Lychnikoff som detsamma men från en annan del av världen. (Ryssland såklart.)

Hämnd är Tokarevs ledmotiv och den spanske regissören Paco Cabezas som tidigare jobbat med allt från expressionism till parodier gör ett bra jobb i att sätta tempo och när det behövs, chockera publiken genom att låta Cage göra saker som han vanligtvis inte är känd för. Det är svårt att förutse Tokarev och trots att jag tror mig ha klurat ut alla möjliga twistar så överraskas jag av det smarta manuset från Giallo-författarna Jim Agnew och Sean Keller. Det håller hela vägen genom, så länge man tolererar det osannolika i att allt som sker i Tokarev sker utan att något rättsväsende ger sig in i leken.

Tokarev är alltså lite av en överraskning och jämfört med sina gelikar så håller den stilen. Inte lika häftig som Taken eller Taken 2 men i alla fall bättre än Stolen, en annan Nic Cage-film där hans dotter hamnar i fel händer.