Hem Recensioner Komedi TiMER

TiMER

TiMER

En trevlig idé som presenteras i knapp styrfart.


Oona närmar sig trettio fyllda och är hispig eftersom hon inte hittat sin utvalde själsfrände. Hennes TiMER har faktiskt inte ens börjat räkna ned dagarna, vilket lämnar henne i ett väntans vakuum där sökandet fyller hennes vardag och det blir svårt att uppskatta livets lunk, där kärleken tycks vara det absolut enda som betyder något.

Ja just ja, en TiMER är ett chip som inplanteras i personers handled, väl installerad så påbörjas en nedräkning och när den digitala räknaren träffar noll är det dags att träffa den perfekta matchningen för framtida giftermål, barnaskapande och så vidare. Oona (Emma Caulfield) har en TiMER installerad, men hennes utvalde har inte det. Det betyder att Oona’s TiMER inte ens räknar, medan alla andras tickar på i full fart.

Som en hispig Grey´s anatomy-läkare hattar Oona på kring kärleken men inga möten känns äkta eller värda tiden, möjliga friare utan TiMERchip avfärdas som oseriösa och slöseri med tid utifall att hennes chip skulle aktiveras och börja ticka. Oona har snöat in rejält på sitt chipstyrda öde utan förklaring till hur det fungerar, den sitter där på armen och den styr hennes kärleksliv, faktiskt så styr den hela hennes tillvaro…

Om du skulle kunna ha möjligheten att få reda på när det var dags att träffa din perfekta partner, skulle du vilja det? I ”Timer” är det en självklarhet att acceptera sitt öde och kasta bort traditionella kärlekar för det praktiskt lagda företagsskapade matchningen. Det är som om match.com gjort en sökning och gett förslag, bara ett, och det vore ditt enda val. En intressant tanke och idé från debutanten Jan Schaeffer som står bakom både manus och regi.

”Timer” är en fin film som är välgjord och mysig, med ett annorlunda upplägg mot den romantiska komedins fasta principer och en uppfriskande touch av framtidsvision. Problemet som jag tycker var det jobbigaste med hela produktionen var dock att den är alldeles för vaniljdoftande. Konflikter emellan kärlekspar, familjer och vänner blossar aldrig upp utan allt bara släpps, uppgivenheten hos karaktärerna verkar lika stor som hängivenheten till deras förutbestämda TiMER-öden. Starka känslor uteblir både i bild och tal, en miss som lämnar filmen ”Timer” i skuggan av idén TiMER, för det är en fiffig ovanlighet som Schaeffer mixat ihop med den romantiska filmen, tyvärr så är inte den romantiska filmen särskilt intressant.

”Timer” lämnar mig långt ifrån imponerad och efter den första timmen så känns det rätt så meningslöst att fortsätta engagera sig i Oona’s framtidsöde eftersom hon är jobbigt ambivalent och nästan fånigt omogen för sina snart trettio. Ålderskrisande, kärlekskrisande och familjekrisande utan någon substans hänger Oona i ett mittemellantillstånd som är svårtolkat även om Emma Caulfield lyckas skådespela sin roll bra. Till hjälp har hon sin syster som bollplank men det hjälper föga eftersom hennes promiskuösa motsastsroll inte heller den rör sig utanför linjerna ens med lilltån.

Timer är en hyfsat snygg film med en trevlig idé och blandning av sciencefiction och romantik, men den saknar udd och känslor. I långa loppet tycker jag att det blir riktigt tråkigt att följa Oona med vänner och att avsluta filmen i sin helhet blev något av en utmaning. Det finns bättre science-fiction-romantik att hitta, jämför med ”Im a cyborg but that’s ok” till exempel där allt ställs till sitt yttersta, eller ”The adjustment bureau” som beblandar bra fart med en rolig touch av sci-fi, det finns mängder av filmer på samma tema där futurismen ligger i bakgrunden, ”Timer” är och förblir ett av de segare exemplen på en intressant subgenre.

Som vanligt ett plus i kanten för Njutafilms utgåva till filmen. Den innehåller borttagna scener, trailers, bloopers, intervjuer och en ”making of”. Gott tilltaget och jag är säker på att ”Timer” kommer tilltala många andra än mig, den föll dock inte mig i smaken med sitt låga tempo och ytliga konflikthantering.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)