Dåliga filmer är ett ordentligt slöseri med tid, alla har vi gjort det, förvånats över hur värdelös den där häftiga actionrullen egentligen var trots att det både fanns tuttar och och blixtar på omslaget. Eller alla komedier där det citeras vilt från Variety och andra amerikanska källor om hur fantastiskt vidrigt och galet mycket det ska gapskrattas när ett gäng unga människor hittar på saker tillsammans. Vi köper illusionen, tar en chans och blir besvikna fler gånger än vi förtjusas, vi förstår innerst inne att det här inte kommer fungera men tänk om, eller hur? Tänk om…

En ung arg Carradine med Cyborghandske i Future force.

Vad händer då med alla dessa skitfilmer efter att de fått sin tid i rampljuset, oftast direkt till dvd i Sverige eftersom det finns begränsat biografutbud? Jo de ligger där och bara ruvar, nästan så att de gottar sig. På hyllor i ungdomsrum, i filmsamlarnas lådor längst in i garderoben eller så trängs de någon dag tillsammans med den uppsjö av VHS-band som dränker secondhandbutikerna världen över, för att återigen får chansen (till ett vettigt pris) att sprida ytterligare besvikelse omkring sig.

Det finns såklart olika grader av skitfilmer, som till exempel fantasyklassikern Troll och dess listigt titulerade uppföljare Troll 2. Två ständiga kombatanter i Youtubevideos där världens sämsta filmer listas med scener i urval som bevisning. Så finns det den tidigare nämnda collegefilmen, som släpps i drivor och aldrig presterar något mer än pojkångest hos för unga pojkar och pojkångest hos för gamla pojkar som önskar de var unga pojkar. Storfilmens skitfilm är alltid den som tär mest på våra känslor eftersom vi alltid hoppas på något fantastiskt när det är högbudgetproduktion från Hollywood med minst två riktigt stora skådespelare. Tänk Arthur eller Green lantern…

Oftast är skitfilmen en omedveten genretillhörighet i förhoppningen om stora intäkter (storfilmen) eller framtida uppdrag för oerkända filmare (indieskitfilmen), skitfilmer görs i drivor av regidebutanter som är på väg uppåt och har talang men inte medlen för att få till det tillräckligt bra.

Fanns det inte riktigt en massa riktigt dåliga filmer så skulle vi inte kunna urskilja vilka filmer som egentligen är bra. Ser du bara dåliga filmer så är en hyfsad rulle en fantastisk rulle. Går du uteslutande efter IMDB Top 250 när du ska konsumera din veckovisa underhållning samtidigt som Mentosröret intas och Lakrisalen känns onödigt extravagant så är ju det mesta annat rent slöseri med tid. Det är såklart väldigt individuellt.

En riktig skitfilm för mig är både den typen av film som inte säger något, den är inte rolig, sällan underhållande förutom på grund av sin misshandel av filmkonsten och marknadsförd som något spektakulärt. Sen finns det den typen av skit som jag ofta faktiskt tar mig tid att titta på när jag inte betar av filmer som ska recenseras här på sidan. Den sjävironiska, roliga och experimentiella filmen som knappt kvalar in till dvd-släpp här i Sverige eftersom det närmast är omöjligt att sälja dem via någon annan kanal än 3 för 99:- lådan på ICA. Eller högt överprisade på nätbutiker för samlarna som är på väg mot den tyska turkiskdubbade mjukporren eftersom de sett i stort sett allt annat som är värt att ses.

The poster art copyright is believed to belong to Filmirage and Epic Productions.
Troll 2, en riktig skitfilm.

Troll, som jag nämnde är ju en underbar skitfilm från 1986 som bara överträffats av sin uppföljare. En typisk film som ingen vettig människa skulle ta med sig hem från videobutiken i hopp om en införlivande berättelse med allsköns olika trevligheter. Det är en film som varje gång den överraskat någon benämns som ”Vilken jävla skitfilm!”. För Troll har det nog skett sen 1986 och det kommer nog aldrig förändras.

Troll och Troll 2, som har blivit mina exempel i den här texten trots att jag inte är någon expert på dem i sig (Jag har sett dem men för länge sen.) har dock en stor fanskara som växer sig större ju längre internets tentakler når ut. För det är många som har tröttnat på den amerikanska standardfilmen, de europeiska vågerna som frenetiskt kämpar på för sin lite intellektuellare publik och den inhemska produktionen av hemmaskit, för oss i Sverige typiska exempel som Wallander, de senare Colin Nutley-filmerna och liknande, ja du vet säkert vad jag menar och det är inte typiskt för Sverige, de flesta länder har sådana här envisa produktionsonanister.

Vad finns det då att välja på om man klippt av navelsträngen till den industri som föder oss med stereotypiska grejer som ofta är väldigt bra men allt oftare bara erbjuder en eftersmak av vanilj och tjockvadd? Jo, titta bakåt i tiden och ta fulkulturen som en vän, hitta nöje (för det är väl det vi letar efter?) i det dåliga, i skitfilmen och dess vanskliga historia av misslyckade actionfilmer (Future force 1989, Freefall, 1994) och skrämmande dåliga skräckfilmer som den oändligt exploaterade Leprechaun (1993 – 2003), Hobgoblins (1988), Troll (1986) och alla andra filmer med korta elakingar i generellt sett!

Skitfilmen behöver ungefär 20 – 30 år innan den börjar bli ordentligt bra, precis som mina exempel som är från 80 och 90-talet, och det är därför som jag vill försvara den. Vi offrar våra surt förvärvade slantar för att bli besvikna på de riktigt dåliga produktionerna och vi minns dem väldigt väl för att de är så otroligt dåliga. Så fort någon nämner en skitfilm är vi snabba att varna, men det hjälper sällan eftersom maskineriet i filmvalet redan har påbörjats och besvikelsen är på väg att etsa sig fast, och det är de här filmerna som vi minns allra bäst – inte scen för scen, inte vem som var med eller vem som gjorde den, eller att vi sökte upp fler filmer av samma regissör och så vidare, utan för att dvd-fodralet såg intressant ut och för att Variety lurade oss. Den dåliga upplevelsen ger en bitter eftersmak och precis som ett barn som bränner sig på spisplattan så kommer vi ihåg det.

Om 10, 20, 30 år så kommer de filmerna som du hatade mest igår och idag att möjligen göra dig nostalgisk medan de riktigt bra, välproducerade filmerna mest kommer vara ”klassiker” som ingen orkar kolla på längre, de är bara bra filmer, det vet vi allihopa och kan påstå det utan att ens ha sett dem.

Mvh
Torbjörn Ingvarsson

INGA KOMMENTARER