Till havet

Tre generationer tillsammans, med havet som sällskap.


Natan bor hos sin mamma i Rom, en hektisk stad som alla kan behöva en paus från. Nu är det inte så att Natan har några problem med staden, eller sin mamma, men vi ska ändå få följa med honom på en resa till en annan del av världen. En lugnare, mer harmonisk plats där hans far bor.

Vi åker till den vidunderliga platsen Bancho Chinchorro i Mexikanska golfen, en plats som många hoppas ska betraktas som världsarv i framtiden då det är ett av världens rikaste barriärrev.

Tillsammans med sin pappa och sin farfar utforskar Natan en värld där man och natur går hand i hand. Traditionellt leverne och metoder för jakt utnyttjas fortfarande och överfiske syns inte så långt ögat når. Det finns säkert utanför ögats räckvidd, men just här i den här filmen ser vi bara man mot eller med naturen. Där en hink fisk eller kräftor räcker för att fylla kvoten.

Tre generationer som fiskar tillsammans och väldigt mycket av filmens speltid är i den båt som tar dem från strand till hus till fiskeställen. I en lugn takt med många leenden och gemytliga stunder är det ett sant nöje att få följa med som betraktare på de här fisketurerna. Natan tycks aningen rastlös, men det är för att han får stanna kvar i båten med kameramannen samtidigt som hans pappa och farfar dyker ner till botten för att harpunera fisk. Natan få såklart prova på han också, men när arbetet är färdigt.

För det fungerar som så att trots den tidsgräns som finns och gör sig påmind kring Natans vistelse hos sin pappa, så ska det praktiska skötas främst. Natan är alltid med och hjälper till och sysslorna blir lite av underhållningen, det finns ju inte alltför mycket att göra för en ung pojke när man bor i ett litet hus ovanför vattenlinjen, stöttat av pelare som når ned till strandens botten.

Det krävs lite av den dig som ska titta på den här filmen om du tänkt det. Försök se till att du har det lugnt och kan koppla av, förvänta dig ingen djupdykning av dokumentära mått utan förbered dig på att bara titta och vara med. ”Till havet” är mer ett bitterljuvt drama än en dokumentär och det kommer du att kunna njuta av bara det finns en liten förståelse för vad som kommer visas. En något förenklad värld där hårt arbete är en del av vardagen, men här kanske syns lite mer som intressanta engångsföreteelser. Två fader och son relationer som båda är väldigt hjärtevärmande samt ett fint inramat foto med många bilder som fäster sig på näthinnan.

”Till havet” är en betraktelse av en vacker del av världen och som bonus får vi den mänskliga inblandningen av tre personer som förstår sin roll i världen mycket väl. Det är en fröjd att se och jag ser mycket gärna om den här filmen fler gånger – den gjorde ett mycket positivit intryck.

INGA KOMMENTARER