Paul Rudd & Leslie Mann i This is 40

Om åldersnoja och omöjligheterna att balansera allting.


Leslie Mann och Paul Rudd passar varandra väldigt väl när de spelar det gifta paret som precis klivit över 40-strecket. Debbie (Mann) fyller först och ljuger friskt om att fortfarande vara 38 medan Pete tar det lite lugnare, även om hela hans egna företagande i skivbolaget som signar hans gamla hjältar är något av ett krisresultat.

Tillsammans ska de ta sig igenom en period i livet som nog för de flesta skapar fler frågor än den ger svar. Är det nedförsbacke härifrån, vad har vi gjort och vad ska vi göra. Hinner vi ens göra något? Självklart överdrivet och pådraget ordentligt i trassliga bihistorier där bland annat farfäder lånar alldeles för mycket pengar och mobbare omhandtas utan pardon.

Judd Apatow har sen tidigare använt sig av karaktärerna Debbie och Pete i sin film Knocked Up, fast då som bifigurer i skuggan av Seth Rogen och Katherine Heigl (som inte repriserar sina roller här). Det gör det automatiskt roligare att se filmen ur ett nyfiket perspektiv, även om jag inte kommer ihåg dem från Knocked Up, vilket jag inte gör. Som en uppföljare tycker jag att det är klockrent, för allt romantiskt som det innebär att skaffa barn är precis som i verkligheten som bortblåst, då det inte finns mycket romantik i att ha barn efter de första åren. Man älskar dem, men det är en helt annan sak då.

This is 40 DVD packshotDet i takt med Mann och Rudd’s klaffande skådespel, karaktärernas alla försök till förändring (been there, done that) och allt övrigt som ständigt pockar på deras uppmärksamhet gör karaktärerna lätta att relatera till. Precis vad som behövs i en relationskomedi, i alla fall om det inte är den drömska typen som helt saknar förankring i verkligheten. Något mer som behövs i komedier (verkar det som) är gästinhopp och här gör Megan Fox ett underbart sådant precis som Jason Segel, John Lithgow och Melissa McCarthy.

Jag gillar den här filmen rätt så mycket, faktiskt mycket mer än jag trodde att jag skulle. Apatow är lite av en hit or miss-regissör och den här gången träffar han både gällande regi och manus, men främst manus som trots att det är larvigt och rörigt fullt ut är enkelt att hänga med i. Det är också enkelt att känna för karaktärerna även om de hålls distansierade med sina specialintressen, och scenerna som lockar till skratt är många.

Så gillar du relationskomedier eller rom-coms (det kanske är samma sak, men inte riktigt) så tror jag definitivt att den här kommer passa som handen i handsken. Inte en ny Sömnlös i Seattle men väl nog en bra film som inte känns som bortkastad tid.

INGA KOMMENTARER