The Words

Smart berättat och välspelat men inte tillräckligt stort.


The Words utspelar sig under tre tidsepoker och cirkulerar runt ett beslut som tagits av den kämpande författaren Rory Jensen. Efter många års försök att få sina egna böcker publicerade hittar han under en resa till Paris ett manus som är otroligt välskrivet, men inte signerat. Rory tar an sig boken som sin egen och han får den utgiven vilket leder till en enorm succé för hans del.

Men en dag när Rory sitter och läser i parken så får han sällskap av en äldre herre. Främlingen berömmer stjärnförfattaren för en stund innan han avslöjar att Rorys hemlighet inte är något han bär på ensam. Då den gamle mannen vet precis vem som skrev manuskriptet, hur händelserna i det utvecklades och från var den stora passionen kommit…

Man ska inte döma en bok efter sitt omslag och detsamma gäller ju givetvis filmer. Ändå hade jag redan innan dömt ut The Words som något jag inte skulle tycka om. Mest baserat på att Bradley Cooper ligger tröstsökande i Zoe Saldanas armar och ser allmänt apatisk ut, det är inte något som direkt lockar mig. Jag hade fel. För även om The Words inte är en episk sammanslagning av dramatiken kommen ur litteratur och film så är det en film som med små medel berättar en stor historia.

The Words BDMest blir The Words en involverande framgång på grund av sitt berättarformat. Där vi följer inte bara en, utan tre författare och gränsen mellan fiktion och verklighet är suddig men ändå enkel att föstå. I första ledet står Bradley Cooper som Rory Jensen och Cooper växer verkligen som skådespelare från film till film. Hans insats här är aningen stel men budskapet går fram och karaktären växer till liv. Cooper hamnar dock i skuggan av Jeremy Irons (den äldre herren) och dennes mer dramatiska inblandning i handlingen, han är ursprunget till allt och gör sin roll med stort självförtoende. Sist i kedjan av författare syns Dennis Quaid, den nutida opportunisten och den som vi främst lyssnar på, hans insats godkänns men jag önskar att hans berättande inte hade varit så beroende av den unga kvinnan som lyssnar (Olivia Wilde), då det inte riktigt får filmen att hålla ett jämnt tempo. Det blir lite för mycket hoppande fram och tillbaka mellan karaktärer.

Berättelsen i The Words är gripande och det är bitvis inspirerande, speciellt för dem som är intresserade av att skriva eller litteratur i allmänhet. Den hade kunnat vara så mycket bättre om mer dramatik och större scener hade klämts in då den nu är aningen torr och grundad i verkligheten. I litteraturens och filmens värld är det ju tillåtet att göra det som passar för att öka berättarkraften, tyvärr så tas det inte tillvara på och mycket av det som kunde ha varit tårdrypande, magnifikt och känslosamt lämnas åt att redovisas för att sen fortsätta i “vanlig ordning”. Därför ger jag bara en trea i betyg, det är effektivt berättat och välproducerat men någonstans har det känslomässiga tappats bort, och det är synd.

INGA KOMMENTARER