The Woman

The Woman

Pollyanna McIntosh är The Woman

Familjen Cleek tar sig an ett rejält projekt.


När jägaren och familjefadern Chris får syn på en lättklädd, smutsig och till synes helt förvildad kvinna under en av sina nattliga turer med geväret så finns det bara en sak att göra. Att beordra den hunsade familjen att städa ur källarförrådet på gården för att själv ge sig ut på kvinnojakt. Hans nya (…och inte det enda) galna projekt blir således att först fånga och sen tillsammans med sin familj försöka göra en social varelse av den här besten. Men oturligt nog så blir det inte så lätt som Chris hoppats – då kvinnan i kikarsiktet är den sista överlevaren av en våldsam klan som levt under mycket hårdare förhållanden än de Chris har tänkt sig till henne.

Jag gillar märkliga filmer. Utstickare, ovanliga (gärna blodiga men inte alltför överdrivna) saker som ställer sig på sidan av det normala och tänjer lite på gränserna. The Woman kan enkelt placeras bland de här filmerna, med sin förvildade kvinna, en familj som Freud nog gärna testat sina teorier på samt makt och sexdriv, rubbade mutationer och avvikande lärdomar som slutkläm.

Det är inte en superbt annorlunda eller omskakande film i sig utan håller sig ofta till ganska klassiska knep fast med en väldigt lyckad stämning. Ibland är det faktiskt väldigt kusligt att titta och främst (underligt nog) så rör det sig om dramat i familjen när det kommer till att skapa obehag. Det är en obalanserad kärnfamilj där barnen far illa tillsammans med Chris’s fru (Angela Bettis) medan mannen i huset rumsterar och bestämmer. Det här är är inte hans första projekt och långt ifrån hans hemskaste, men mer om det i själva filmen.

The WomanKvinnan (The woman) som fått titulera filmen spelas väldigt väl av Pollyanna McIntosh som du förmodligen inte minns från filmer som Burke & Hare och Exam men som nu får en lite mer lättihågkommen roll att gestalta. Symboliken i hennes roll är i sig väldigt skrämmande och Lucky McKee (manus, regi) lyckas väldigt ofta sudda ut gränsen mellan tv-ruta och verkligheten och få till en hel del kusligare bitar med hjälp av henne. Genom att använda det okända, otämjbara som en spegel till det vanligare psykiska och fysiska våldet i hemmet är det svårt att välja favoriter, eller att heja på någon. Till och med i filmens sista skede så står jag handfallen kring hur det här gick. Kanske är det så att allt ont inte har något gott med sig, även om det kan verka så till en början.

The woman är en ambitiös film som fungerar hyfsat bra på det stora hela. Inledningen är riktigt svag och b-filmsvarning utfärdas för de första femton minutrarna, det verkar inte som om att någon har hittat rätt i sina roller och inbjudan till att lära känna personerna är rätt så nonchalant. Det gäller att genomlida den här passagen för att få tillgång till ett eskalerande vansinne som sen bara störs av några väldigt meningslösa utfyllnadsscener och en hel del plot-uppfyllande bitar som är väldigt lätta att genomskåda.

Först och främst så tycker jag att du ska se The woman eftersom den är lite ovanlig och flera gånger en riktig nagelbitare. Mycket i filmen brister, saker som sägs glöms bort, det är ganska lätt att förutse mycket men ändå värt att se slutresultaten. Ett gott alternativ för kommande skräckfilmskvällar men inte mycket mer än så.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)