Angel of death

Snygg men tam krigstidsskräck.


blurayUnder andra världskrigets England flyttas en grupp föräldralösa barn bort från kriget ut till tryggheten på en lantlig herrgård under ledning av lärarinnan Eve. (Phoebe Fox) Men säkerheten på landet visar sig snabbt vara av falsk natur, då fristaden har ett mörkt förflutet som väcks till liv av barnens närvaro. Det hänger då på Eve att än en gång rädda deras liv, den här gången från en mörk gestalt i skuggorna – som hänsynslöst bestämt sig för att döda dem alla.

Berättelsen om händelserna vid det dystra Eel Marsh House har gått från en gotisk roman av Susan Hill (1983) till en tv-serie (1989), ett par radioteatrar och sen 2012 så återuppväcktes historien i The Woman in Black med ingen annan än Daniel Radcliffe i huvudrollen. Nu har uppföljarsjukan drabbat Susan Hills läskiga berättelse och ingenting är sig riktigt likt förutom den gotiska stämningen och tidseran. I The Woman in Black 2 så har historien skrivits om, eller tappats bort, (?) samtidigt som det läskiga vidundret till kvinna som inte har något emot att strypa barn på måfå klivit ännu längre in i skuggorna, för att bereda plats för en dramatisk handling med en liten kärlekshistoria och alldeles för få skrämselögonblick.

Stämningen är tung och miljöerna överhängande mörka när barnen och Eve når Eel Marsh House och det ligger en ständig skuggbild över deras tid i huset. Det är snyggt så det förslår både kostym- och rekvisitamässigt och skådespelarinsatserna är det inte heller något fel på. Det mesta klickar faktiskt i den här uppföljaren men, för det är alltid ett men verkar det som… Men, det är inte läskigt.

Berättelsen går sakta och kvinnan i svarts makt är väldigt begränsad, eller så håller hon tillbaka. För sett till vad Eve gör för att rädda sitt- och barnens skinn så borde allihopa ha gått och dött drygt halvvägs in i filmen. Eve hattar fram och tillbaka och under tiden så står “skräcken” snällt med kölapp, väntandes på sin tur att stiga in i filmen. Och när det är dags för entre, då blir jag inte rädd en enda gång, inte ens ett ryck – och då är jag rätt känslig för skräck där barn medverkar – men det spelar inte så stor roll här.

Jämförd med filmer som Barnhemmet, Hierro, Dont be Afraid of the Dark och mängder med skräckfilmer på samma tema; Gotiskt, barn i bild, problemlösande kvinna, så står The Woman in Black 2 långt bakom. Jag skulle rekommendera att läsa boken istället, eller att ta en titt på föregångaren i filmversion, då den är snäppet bättre.