The Valley of Gwangi Artwork

En film om lekarna i mitt gamla pojkrum.


När jag var liten var det cowboys och dinosaurier som gällde. Lego- och playmobilcowboys fick ständigt på nöten i sina försök att fånga och tämja kinesiska plastdinosaurier med synliga gjutsömmar och sneda tänder. Att jag nu 25 år senare upptäcker att det jag brukar leka redan 1969 var tillräckligt intressant för en fullängdsfilm, ja den känslan är svår att beskriva. Underbart.

Tidseran är tidigt 1900-tal och vi befinner oss i Mexico när om en brokig samling cowboys, cirkusartister och forskare upptäcker att det finns något fantastiskt bakom klipporna till den “förbjudna dalen”. Tillsammans beger de sig på expedition för att utforska, bara för att stöta ihop med en ännu brokigare samling dinosaurier som på något fantastiskt sätt aldrig upptäckts och tills nu levt helt ostörda. Mot alla odds.

The Valley of Gwangi DVDMed mycket rep och oändlig vilja fångar expeditionen den största av dinosaurierna, en Allosaurus som döps Gwangi och är tänkt bli räddningen för den taffliga cirkusen i staden. (En cirkus som inte lyckas dra publik ens med att en vacker donna hoppar från ett femmeterstorn ner i en liten pool. PÅ HÄST!) Givetvis går allt käpprätt åt helvete i vanlig ordning när inkompetenta men entusiastiska entreprenörer paras ihop med jättemonster.

The Valley of Gwangi är inte bara ett larvigt och överdrivet cowboyäventyr med ytliga karaktärer utan främst så är det en uppvisning av den fantastiske stopmotionanimatören Ray Harryhausen (Jason and the Argonauts, Clash of the Titans, flera klassiska Sinbad-filmer) som här briljerar med sitt arbete på dinosaurierna. Det är inte bara rörligheten och synkningen med trickfilmning som fungerar klockrent utan likt monsterfilmernas mästare King Kong så skapas det ett emotionellt band till den missförstådda besten. Som ju såklart bara ville vara ifred i sin dal utan att det kommer en massa cowboysare och lever rövare.

Förutom animationerna så är The Valley of Gwangi allt annat än spektakulär och svårigheterna att hålla fokus på att följa handlingen finns i alla scener som inte har Harryhausens arbete i dem. James Franciscus och den vackra Gila Golan (som inte gjorde många filmer efter denna) spelar de ledande rollerna bäst och stöttas av trötta biroller från Laurence Naismith, Richard Carlson och mest sevärd på sidan av Freda Jackson som gör en smått fantastisk blind spåkvinna med starka åsikter om vad som försiggår.

Valley of Gwangi är trots sina slumpar en underhållande film, en perfekt förmiddagsrulle när solen skiner genom fönstret och det snart är dags att möta världen, men inte riktig än. Se den för Harryhausens animationer, se förresten alla filmer han arbetat på och se den om du också lekte cowboys och dinosaurier när du var liten, du kommer inte bli besviken.