The three musketeers

Mycket action utlovas, passerar ändå obemärkt förbi.


Alexandre Dumas historia om de tre musketörerna Athos, Portos och Aramis är det inte många som missat varken på teater, bibliotek eller videohyllor. Att det gjorts en till film baserad på boken, med ordentliga utsvävningar tillagda är det dock inte alltför många som pratar om…

Med nya grandiosa och rejält högtflygande inslag i storyn om de tre kungligt anlitade svärdsfäktarna så försöks det med massvis av nya saker i The three musketeers från 2011. Allt från Indiana Jones-inspirerade gadgets inbyggda i golv och väggar till enorma luftskeppsstrider över ett kostymklätt England. För den som struntar helt i korrekthet i återberättandet av klassiker är det här med största sannolikhet en rolig pjäs. För er andra väntas tyvärr en mängd vridandes i soffan när de tre musketörerna tar sig an en ungdomligare version av sig själva, som nog kan ses som både något gott och ont.

Förvänta dig inte alltför mycket prosa och ståtligheter då de franska musketörernas status har fallit och kardinalen Richelieu (Christoph Waltz) istället skyddar konungen med sitt inkompetenta statsgarde. Precis hur dåliga gardet är på sitt jobb visas när Athos, Porthos och Aramis dyker upp för att duellera med spjuvern D’artagnan (Logan Lerman) som utmanat dem alla vid tre olika tillfällen under samma dag. Strid med dödlig utgång givetvis. Planerna krasas dock när deras rendezvous upptäcks av vakter och de ställs tillsammans mot statsgardet. Segrandes haltar de snart därifrån med pöbelns applåder som belöning, men även med en nyfödd vänskap till den unge utmanaren D’artagnan som visat sig vara en utmärkt svärdslängare. Deras vänskap kommer så småningom åter att leda in musketörerna på den rätta banan igen. Istället för att spendera dagarna med läpparna mot ett vinkrus så ställs de mot sina svåraste motståndare hittills – sheriffen Rochefort (Mads Mikkelsen) och Hertigen av Buckingham (Orlando Bloom) samt på sidan av, den listiga dubbelagenten Milady de Winter, spelad av Milla Jovovich som tycks ha fastnat i sitt Resident Evil-universum lite väl mycket nu…

Jag kan utlova rungande action med oändliga mängder fiender, häftiga specialeffekter och en nyskapande film som inte nödvändigtvis är det på ett bra sätt. Ideérna kring hur De tre musketörerna kan göras lite mer som Pirates of the caribbean har implementerats i nästan varenda scen och likheterna är slående och faktiskt så tungt övervägande att det till slut blir en film om pirater hellre än musketörer. Jag ställer mig tveksam till om det finns någon större nytta i att göra den här korsningen när det finns fullgoda alternativ från båda hållen som är både roligare och trogna sina respektive subgenrer. Äventyrsfilm behöver inte vara så gränslös som The three musketeers har lyckats bli. Nu är det nästan så att det knappt går att hålla sig för skratt när Mads Mikkelsen står med lapp för ögat och värjan i handen – på en båt som flyter i luften under en gigantisk heliumballong. Överdrifterna går för långt och blir komiska medan spänningen förminskas till obefintlighet eftersom allt motstånd som presenteras endast finns tillgängligt för att löpa raka spåret från svärdsegg till handtag på musketörernas värjor.

Positivt är kostymeringen som är lustig i sig den också ibland men väl anpassad till filmens värld. Musketörerna, som spelas av Matthew Macfadyen, Luke Evans och Ray Stevenson är roliga karaktärer som jag gärna hade sett i en annorlunda film, detsamma gäller Orlando Bloom som äntligen får spela en badguy men ändå framstår som en lustig sprätt. Mads Mikkelsen har inte belönats med mycket förutom ett bistert leende manusmässigt men han gör det han gör och han gör det väl. Precis som med Bloom’s karaktär så blir det svårt att ta honom på allvar till slut – vilket i sig också förstör. Men nu skulle jag ju prata positivt.. eller hade jag redan hunnit med allt det positiva…?

Paul W.S Anderson (regi) borde återgå till det han gör bättre, sen tidigare bakom Resident evilfilmerna (det är därför som Milla Jovovich är med och gör samma saker här) samt Death race och AVP: Alien vs. Predator. Inte riktigt i samma liga den här gången och det märks att han har haft inflytande både som regissör och producent till den här filmen. Det mesta som gått fel kan nog skyllas på denna karl eftersom han regisserade och var en av producenterna…

En tvåa som betyg eftersom det verkligen är snygga specialeffekter som ställer fyra karismatiska svärdfäktare i gott fokus, nackdelarna är för många för att det egentligen ska spela någon roll och det här är inte en film om musketörer egentligen. Det är bara ett lånat och säljande koncept som följde med. Jag har läst att många rekommenderar den här filmen som en familjefilm och visst det kan jag också göra, så länge dina barn inte har något emot 40-50 nedhuggna soldater från statsgardet liggandes på marken efter varje stort slagsmål… Folk dör i drivor och på vilket sätt det är familjärt har jag svårt att förstå, för vuxna rolig underhållning helt klart – men för barn, inget jag skulle rekommendera.

INGA KOMMENTARER