The Shadow Line

Riktigt tung brittisk polisthriller.


En äldre man hittas mördad i sin bil en bister kväll och blir den till nyligen sjukskrivne Jonah Gabriels första fall efter en långdragen sjukskrivning. Jonah har lidit mycket och har fortfarande den kula som bestal honom på hans minne kvar i huvudet, en diger påminnelse om att livet kan vara en kort historia, men inte alls något som skrämmer den inbitne polisen från att göra sitt yttersta i sökandet efter sanningar. Det visar sig dock att den mördade mannen inte är vem som helst, utan en nyligen frigiven knarkbaron vid namn Wratten, vars imperium nu står ledarlöst men förmodligen kommer se en ny chef inom kort. Jonah Gabriel (Chiwetel Elijofor) sätter därför igång en undersökning för att båda hitta Wratten’s mördare samt ta reda på vad som kommer ske med imperiet. Han gör det med två kollegor – Lia Honey (Kierston Wareing) och deras teamledare Patterson (Richard Lintern).

Mysteriet med den mördade Wratten och vem som kommer att sätta sig vid ratten efter honom är såklart en långt djupare historia som fyller upp de åtta avsnitten så pass att det nästan inte får plats. Genom ett långsamt berättande som riskerar att skrämma bort åtta av tio tittare under det första avsnittet så läggs sten efter sten ned på den stig som leder rakt in i becksvart mörker. De som sitter kvar och fortsätter titta (dvd’n är ett utmärkt sätt att se den här serien på det viset) kommer att kunna njuta av närmare sju timmar välregisserad och karaktärsfylld polisthriller med många inslag av det som kan kallas vardagsdramatik.

Berättandet sker från både polis och brottslingarnas perspektiv och som det brukar vara så finns de mest sevärda karaktärerna på den mörkare sidan av skugglinjen. Personer som Jay Wratten, brorson till den mördade mannen, utmärkt spelad av Rafe Spall och verkligen en karaktär som jag önskar återse, en spillevink med onda avsikter som inte viker sig för någonting i det paralella sökandet, där ingen vet vem som mördat Wratten och båda sidorna letar frenetiskt för att kunna gripa alternativt hämnas dådet. Förutom Jay Wratten så finns det ytterligare en riktigt stark karaktär som enkelt kallar sig Gatehouse (Stephen Rea). En typisk fixare som kliver ut ur de djupaste skuggorna endast när han behövs, runtomkring honom och Jay cirkulerar en mängd personligheter varav den största rollen, som inte direkt är mest intressant men tillika väldigt välskriven och otroligt bra spelad är en man som många känner igen som ”Doctor Who”, här vid namn Joseph Bede (Christopher Eccleston).

The shadow line är kanske i tyngsta laget för den som söker efter en serie att titta på för rent nöjes skull. Jag rekommenderar den varmt men förbered dig på att bli tvungen att investera både tid och tålamod. Det är brittisk crime-tv när den är som smalast men också bäst, med otrolig detaljrikedom och ett berättarflöde som inte direkt gör någon uppspelt men hela tiden håller samma tempo utan att bli tråkigt eller ointressant. Seriens upphovsman Hugo Blick (regi, manus) skapar en väldigt dynamisk och händelserik värld bakom kulisserna hos både de goda och de onda, samt den tunna linjen som dras emellan och de som befinner sig i en form av gränsland där.

Den främsta anledningen till att toppbetyget uteblir är att den polisiära sidan faktiskt ofta känns som ett riktigt gnällbälte i en hård värld. Det här gäller främst huvudrollsinnehavaren Chiwetel Ejiofor. Han spelar sin roll väldigt bra men sättet som den är skriven på är bitvis okarismatiskt och personen Jonah är rätt svår att stå ut med ibland. Hans personliga problem, som rör hem och relationer alltså, är lyckligtvis nog det enda klara lågvattenmärket och förutom den personliga aspekten så är rollen Jonah det drivande kugget i serien, vilket gör det hela extra känsligt att ojämnheterna finns just där.

Mörkt, dystert, fyllt av breda karaktärer som verkligen spelas med största bästa pondus från alla möjliga håll och trots sitt långsamma tempo en serie som verkligen är värd att spendera en hel arbetsdag för att titta på.

INGA KOMMENTARER