The Raid

Utan tvekan en av årets häftigaste filmer!


Antalet indonesiska filmer som jag sett kan jag räkna med fingrarna på en hand, och de jag minns kan jag räkna med ett enda finger. Det är The Raid, en film du knappast glömmer om du gillar actionfilmer och definitivt en av de bästa och mest adrenalinstinna du kommer få se på länge.

I Jakartas slum har den beryktade Tama (Ray Sahetapy) satt upp högkvarteret för sitt respekterade brottssyndikat. Där lever Tama och alla hans “anställda” i en övergiven byggnad på över 20 våningar. När vi introduceras till chefen själv är han mitt i en uppgörelse med fem män som hamnat i onåd, och som en efter en ramlar i golvet med ett varsitt nytt hål i huvudet. Samtidigt sitter det 20 stycken beväpnade män i en svart pansarbuss och lyssnar på en berättelse om Tama där han målas upp som om han vore djävulen själv, vilket han mycket möjligen är. De är på väg mot Tama’s högkvarter, inkallade som SWAT-poliser men med varierande rutin. Deras uppdrag är att inta Tama’s högkvarter och sätta stopp. Vårt fokus läggs på rookien Rama (Iko Uwais) vars motiv att följa med in i huset inte bara är i egenskap som polis, utan även för att hitta sin försvunne bror Andi. (Donny Alamsyah).

The Raid - Redemption Packshot BlurayGenom att bara förklara handlingen snabbt utan att bygga upp några förväntningar förutom att det kommer finnas någonting mer än det hypen meddelat har Gareth Evans, den Walesiska regissören verkligen lyckats med en enastående actionfilm. Det tar bara cirka tio minuter och sen är det i stort sett full fart under hela filmen förutom några halvtidsvilor som är behövliga för att det inte ska bli för mycket.

Otroligt käktappande snygg koreografi på handgemängen, slowmotion och andra väldigt smart använda effekter och tricks runt eldstrider gör The Raid till en fest i våldsamheter och närmast krigiska scener. Det var länge sen jag blev imponerad av slowmotionanvändande, möjligen så länge sen som Matrix, men i The Raid används det till fullo, mycket på grund av att det är riktigt bra uppställt med snygga bilder och i sig blir en redig spänningshöjare. Att allt sker i de trånga byggnader som ett typisk hyreshus modell större erbjuder gör inte saken sämre, det finns alltid någon anonym badguy att döda, någon dörr som måste forceras eller oskyldiga i behov av hjälp.

Det enda jag kan tycka är aningen svårgillat med alla stridigheter i The Raid är nog en högst personlig sak som jag retar mig på, och det är att alla skriker hela tiden. Det skriks och skriks, konstant under striderna och då menar jag inte taktiska rop á polisjargong eller “Där är han!” utan helt enkelt “AAAaaaaaaaaaah!” plus en hel del “Ooooaaah!” och med tanke på att två tredjedelar av filmen är slagsmål eller skottlossningar så blir det rätt påfrestande. Det förtar dock inte hur coolt allting är i övrigt.

Anledningen till att jag inte ger en femma till The Raid för sin excellens som actionfilm är att den blandar in ett par saker som känns rätt ofärdiga. Anledningen till varför räden utförs överhuvudtaget samt rookien Rama’s jakt på sin bror. Båda hjälper till att hålla saker och ting igång i huset men gör ingenting speciellt för att nyansera filmen, dock så nyanserar de karaktärerna och ger oss lite av en möjlighet att välja “fel” sida om vi så skulle vilja. Det är ganska lätt att sympatisera med de tuffaste av de onda, då de verkligen är tuffa och rätt enkla att idolisera som typiska John Wayne’s fast på fel sida av lagen.

Se den främst för det den marknadsförs kring och ser ut som så kommer du utan tvekan att bli nöjd. Den är en riktig överraskning och ytterligare ett bevis på att förnyelse av gamla knep aldrig tycks vara omöjligt. En fyra alltså, medräknat att det är mycket synd att det inte finns med något extramaterial till filmen samt att både bild och ljud gärna hade fått vara lite mustigare. Fullt dugligt dock, extramaterialets frånvaro är det som svider mest.

INGA KOMMENTARER