Jason Patric i The Prince

En slö thriller fylld med ännu slöare stjärnor.


Den pensionerade brottslingen Paul (Jason Patric) lever lyckligt med sin dotter Beth (Gia Mantegna) när mörkret från det förflutna hinner ikapp honom. Beth kidnappas av gangstern Omar (Bruce Willis) och nu måste Paul göra allt i sin makt för att snabbt hitta henne, då Omar och hans hantlangare är kända för både otålighet och brutalitet.

The Prince BlurayLikt en budgetvariant av Liam Neeson i Taken (ingen hämtar sin dotter lika bra som Neeson) drar Jason Patric ut ur sin skyddade bubbla för att återigen visa prov på varför ingen ska jävlas just med honom. Beväpnad med pistol och hjälpt av sin trötte gamle kollega Sam, spelad av en rekordtrött John Cusack som knappt kan hålla ögonen öppna ger han sig efter Omar. Bruce Willis som här verkligen visar att hans skådespel inte håller om han inte regisseras steg för steg, A till B.

The Prince har mycket potential och många kända namn men allt slarvas bort i ett lättläst manus och Brian A Millers många sunkiga stilval. Ingenting faller på plats och det är konstant irriterande att följa Paul på väg mot Omar, för jag vet precis vad som ska hända och att varje scen avslutas med antingen slagsmål eller en eldstrid, oftast alldeles för lång.

Bara det att det ständigt spelas skum och rätt dålig musik i bakgrunden på samma volym som talet är inspelat gör att det hela filmen ter sig väldigt stel och oäkta. Det ligger en klubb-belysning och trycker i varje scen som inte heller bidrar till att övertyga och sen skådespeleriet då, det värsta av allt. Jason Patric lyckas inte hålla igång cirkusen i sin stora huvudroll och det finns inte längre ork hos varken Willis eller Cusack för att hjälpa till att dra. De är två skådespelare som fångat publiken bara med sina namn men som verkligen inte ska förknippas med kvalitet längre. Här är deras insatser i bästa fall halvhjärtade och Cusack osar verkligen av trötthet. Ska jag klaga ännu mer så har The Prince med årtiondets sämsta extra-antagonist sida vid sida av Omar i asiatiske stjärnan “Rain” vars insats här visar att han verkligen försöker, så hårt att det mest blir skrattretande.

The Prince misslyckas med det mesta den sätter ut att berätta och blir bara en lång dimmig kopia av Taken, den är till och med sämre än en annan stel kopia, Stolen – där Nicolas Cage letade efter sin dotter. Formatet “pappa letar barn” borde antingen skrotas helt eller förnyas markant, för världen klarar sig utan de här trista alternativen till Neesons stordåd. Ingen gör det lika bra som honom. Eller?