Odd Life of Timothy Green DVD

Hade möjligen fungerat för 20 år sen.


Disneys semi-magiska saga om hur Timothy Green en natt plötsligt dök upp för att befria paret Cindy och Jim (Jennifer Garner och Joel Edgerton) från deras ofrivilliga barnlöshet kräver att man lägger hjärnan åt sidan. Det är en film som konstant bombarderar sentimentalitet, småstadsidyller och underdog-scenarion tills ingen längre orkar med det.

Det handlar om Jim, Cindy och Timothy (CJ Adams) och hur de efter en mirakulös natt bildade en familj trots att alla experter sagt att det vore omöjligt. Någon tyckte annorlunda och ur en låda drömmar nedskrivna på lappar, som begravts i parets trädgårdsland kom Timothy, som på beställning.

The Odd Life of Timothy Green är typfilmen för sånt jag inte orkar med att sitta ned en hel titt och bara känna efter och känna med. Ett ständigt suktande efter känslomässig inblandning antingen via Timothys blyga uppsyn, Jims rädsla för att bli som sin egen stränge och orättvise far eller Cindys curlingmammebeteende som gör att man ofta famlar efter en lämplig skämskudde.

Fylld av logiska konstigheter som får mig att ställa frågor som Peter Hedges penn-udd inte ens haft för avsikt att förklara i det hafsiga manuset så finns det egentligen bara något positivt att hitta i det ändå stabila skådespelet. För trots att jag svettas i tron om att jag är en sociopat utan känslor bryr jag mig om både Timothy och Cindy, men inte så mycket om Jim. Den karaktären tycks inte lämplig för att bli pappa och har sina egna triviala problem som verkar viktigare, men mest beror det på Edgerton, som är väldigt ojämn i sitt skådespel.

Den här sortens småstadsterapeutiska struntfilmer där allt är realistiskt förutom den magiska vinken om att allt är möjligt, är inte alltför vanliga bland dagens nyproduktioner. De var mycket vanligare förr och jag önskar att Timothy Green hade haft några år på nacken, för då hade jag haft mer överseende med hur sötsliskigt överarbetat och dumt allt i den är. Nu, år 2013 så framstår det mer som ett medley av scener som ber på sina knän att vi ska gråta och överväldigas, men inte en enda tår fälls och när filmen är slut så stängs den av för att förpassas till sin nya roll, som dammsamlare.

INGA KOMMENTARER