RZA i The Man with the iron fists 2

Ett mellanting till kalkonen Kung Pow och 70-tals serien Kung Fu.


RZA är Wu Tang Clan-rapparen som trots det dåliga mottagandet av hans första kampsportsfilm envisas med att göra en lika tråkig och jobbig uppföljare. Den första filmen stängde jag av efter första halvtimmen, men den här gången sitter jag speltiden ut, bara för att inse att det här är samma film igen – fast med nya skådespelare.

blurayEfter att ha överlevt de guldrånande banditerna i Jungle Village (i den första filmen) beger sig järnsmeden med järnarmarna Thaddeus (RZA) mot ett lugnare liv där han kan finna sin Chi och koppla av. Men hans förflutna hinner ikapp när den diktatoriske Master Ho (Carl Ng) kommer i hans väg. Tillsammans med byborna gör Thaddeus motstånd mot den grymme Ho och ledda av den fantastiske kampsportaren Li Kung (Dustin Nguyen) finns det en chans att de kan störta honom och hans fotsoldater; Skalbaggeklanen…

I den här ursäkten till kung fu-rulle hinns det med allt från mytologiska spöken till minimala familjedraman och feodala cyborgs. Allt mitt under en revolt som är så stenhård på att respektera hederslagar att alla tankar på stora slag på fält- och i berg uteblir, till det sämre upplägget med en rad utmaningar mano-á-mano. Det blir aldrig någon fart i Man With the Iron Fists 2 och revolutionens ledare Li Kung väntar på “rätt tillfälle” att bekämpa Master Ho så länge att filmen nästan hinner ta slut innan det är dags. RZA håller en genomtänkt låg profil och det märks varför när det är dags för hans fightingscener, som är så snabbklippta att jag vill utlysa en liten epilepsivarning. När de som kan slåss gör det så är det långsammare klippning och bättre koreografi, eller koreografi som i alla fall syns eftersom man inte kastas runt mellan 60 vinklar i minuten.

Regissören Roel Reiné är välkänd för sin talang att snabbt slänga ihop lågbudgetaction som håller för direkt till dvd-släpp och det är precis vad han gör här också. Hans stil fungerar bättre till lågbudgetkrigsfilmer som Seal Team Eight eller uppföljarsjuka Death Race, mer utpräglad action. Handlar det om feodala Kina så kan man tycka att kultur- och stil, kanske någon miljöbild vore att föredra, men det tycker inte Reiné, som satsar allt på slagsmålen och lämnar resten åt sitt öde. Kanske beror det på att filmen spelats in i Thailand och inte i Kina men, nej, förmodligen inte.

Jag vet inte vem jag skulle kunna rekommendera den här filmen till så jag kommer inte göra det, det är bättre att ni hoppar över den. Kung Fu-biten är medioker, det kulturella Kina som bortblåst och skådespelet på en lägstanivå. Musiken är ok och det är också RZA’s verk, det som han förmodligen borde fortsätta med – istället för att göra de här tråkiga filmerna.