Hanyo

The housemaid är en film i världsklass.


Till en början en liten berättelse om mor och dotter som arbetar i stadens sus, de driver ett litet hak där de säljer skaldjursrätter. Dottern Eun-yi Li (Do-yeon Jeon) har sökt arbete som barnflicka till en barnaväntande familj, de ska ha tvillingar och har redan en ung son.

Lyckligtvis så får Eun-yi Li jobbet och hennes liv i stadstempot byts ut mot en lugnare och behagligare atmosfär i familjens stora fastighet. Till en början i alla fall.

Det tar inte lång stund innan Eun-yi Li’s nya arbetsgivare Hoon (Jung-Jae Lee) visar ett ohälsosamt intresse för hennes fysiska person och han har inga bekymmer att förföra den naiva och således oerfarna unga mön som passar upp på hans barn och fru i det andra rummet. Deras relation är förbjuden såklart och ett pris, eller ett straff för sådana aktiviteter brukar alltid krävas, och Eun-yi Li’s nya drömjobb håller snabbt på att förvandlas till en mardröm.

The housemaid (Hanyo)Sydkorea brukar kunna hosta fram i alla fall ett par tre ordentligt bra filmer per år som tar sig hela vägen till oss i Sverige, Europa för att befästa landets fantastiak potential att skapa vackra, spännande och trollbindande filmer. Det produceras en stor mängd film i Sydkorea och det är oftast sevärda produktioner med nyskapande effekter och ideér, fritt från genreuppbundna berättartekniker eller normer som ”måste följas”, ofta visualiserat i övervåld eller häftiga specialeffekter. I The housemaid visar Sang-soo Im (regi & manus) att det även finns plats för den psykologiska och lugna thrillern, och han gör det med elegans – för det här är både en spännande berättelse och en fröjd att titta på.

Lugnt berättat med en fingertoppskänsla för karaktärerna och en utvecklande historia tar The housemaid framåt i en jämn och fin takt. Spänningen låter sig väntas på och till en början kan det här framstå som lite småtrist, som sen kommer visa sig nödvändig för filmens kommande avrundning. The housemaid skrider över genrer lätt och anammar de erotiskt kryddade möjligheterna som berättelsen erbjuder på ett ovanligt och ohämmat sätt. Det är alltså inte en film som du gärna tittar på tillsammans med svärmor, såvida du inte har orent mjöl i påsen då…

Skådespelarna tycks vara väl bekanta med sina roller och jag märker inte av någon som kliver utanför några gränser. Arketyperna av asiatiska människor på film används och det är något av en svaghet i The housemaid, som i övrigt är allt annat än endimensionell. Dock tappar den lite saftighet just i de väldigt typiska rollerna, som gärna hade fått vara lite mer utsvävande.

Letar du efter en thriller som sluppit förbi allt vad censur heter, som drivs av ett starkt manus och är fantastiskt eggande att titta på för sin skönhet så är The housemaid helt klart rätt film för dig. Den tar ett ganska typiskt och moraliskt förkastligt tema och klär det i en vackert poetisk slöja under vilken dolda avsikter, naivitet och det närmsta ren ondska du kan komma gömmer sig. The housemaid är en film i världsklass, förhoppningsvis bara en av väldigt många fler Sydkoreanska filmer som kommer på dvd i år, det behövs mer av den här varan!

INGA KOMMENTARER