Ett hål i The Hole

Hade den här filmen gjorts för trettio år sen hade den varit en klassiker idag.


På åttio och nittiotalet gjordes det ganska mycket skräckfilmer, de flesta är idag passé och klarar inte ens av att skrämma ett barn längre. Filmer som gjorts bekymmerslösa men med ett lite halvmörkt tema och är väldigt roliga att titta på. The Hole är en sån film.

Konsekvenslöst handlande och ofarliga faror hemsöker de två bröderna Dane och Lukas tillsammans med granntjejen Julie. De hittar en lucka i golvet i deras källare, låst med nio (eller fler) kraftiga lås. Nyfikna som ungdomar och barn oftast är kan de inte låta bli att öppna luckan, för att under den bara hitta ett ändlöst mörker. Ett mörker som kommer leda dem direkt mot sina största fobier och/eller skräckscenarion. Men lugn, det är inte alls så farligt som det låter.

The Hole DVDFör Joe Dante, regissören till The hole och även regissören till välkända titlar som ”Gremlins, Gremlins 2, Innerspace, Rock n’ roll highschool och The howling” vet vad han pysslar med. The hole är mer en homage till den gamla tidens film, där det till mångt och mycket handlade om att ha roligt, skapa fantasivärldar och underhålla. Till skillnad från de vanliga elementen i en skräckfilm idag, där det mest går ut på att driva publiken till tårar eller stressrelaterade magsår. The Hole fungerar mer som en underhållare än till exempel en film som Paranormal activity. Den senare är tusen gånger läskigare men jag ser hellre om The Hole igen än jag ser om Paranormal.

Men det finns underhållningen till trots en hel del uppförsbackar att ta sig över och benmusklerna tycks inte riktigt tillräckliga. Trots Joe Dante’s förmåga att iscensätta filmer som håller år efter år så blir The hole till en av hans sämre kreationer. Det första argumenten emot The hole är inte regissörens fel utan det handlar om ett designproblem som nog avskräcker flera potentiella tittare direkt. Filmen ser ut att (om man dömer boken efter omslaget) vara totalt skräp i stil med Twilight eller valfritt tonårs-makeup-skräck-drama. På insidan finns en hel del gott dock, vilket gör mig riktigt glad.

Det som talar emot The hole annars, i filmens värld – är den icke-existerande rädslan från de tre ungdomarna som ställs emot det dom räds mest. Rädslorna kan lätt associeras med innehåll i andra både äldre och nyare skräckfilmer, till exempel -”Poltergeist, Stepfather eller The ring” men de fungerar inte alls som något skrämmande i The hole, utan är lika motståndskraftiga som vattenpölar för en häcklöpare. Handlingen har väl inte den heller några större plus att erbjuda men håller sig ändå över ytan, famlijen flyttar runt, nytt hus, en lucka i källaren, spänningsdags. Enkelt och lätt att starta upp utan några långa introduktioner. En annan (väldigt liten) nackdel är uppföljningen och förklaringar av det som händer under filmens gång, vilken oftast är icke-existerande och gör filmen lite hackigare än den kunde vara.

Men The hole gör fler bättre saker än dåliga. Det är ett riktigt solitt skådespel från de tre ungdomarna Chris Massoglia, Haley Bennett och Nathan Gamble. Roligt även att se Teri Polo som mamman till pojkarna, Teri Polo som annars är mer känd som Pam Focker från ”Släkten är värst”.

Det är även bekymmerslöst och några av de nackdelar som jag listade fungerar också som fördelar ibland, ungdomarnas beslutsamhet (ickerädslan) driver historien framåt, de tycks okrossbara och beter sig lika, kastar sig in i farorna, vilket också är ett måste för att filmen ska kunna fortsätta. Den är underhållande, tillräckligt kort för att inte hinna bli en repetition på sig själv, den har enkla lösningar på komplicerade problem och bygger faktiskt upp en rätt så läskig stämning till och från. The hole är en överraskande bra film, som jag trodde skulle bli en etta i betygsskalan men som till slut blir en trea. Joe Dante lämnar många bonusdetaljer till sina fans också, men det är oviktigt att nämna här kanske, men roligt att hitta när man tittar. För fans av Joe Dante ett måste men också en riktigt trevlig familjeskräckis som nog de flesta kan sitta med genom.

För den yngre skaran tittare som nu vant sig med riktigt läskiga skräckfilmer efter filmer som “Drag me to hell, Paranormal Activity” och dess likar så kommer The hole att framstå som Disneydags i jämförelsen, men för dem (oss) som fortfarande tänker på Gremlins som något storslaget, kanske samma tankar kring “Critters”, eller “Killer Clowns” – så är det här lite av en nostalgitripp till hur skräckfilmerna var förr. Ett koncept som inte riktigt fungerar till en ny publik, men för den gamla publiken nog kan fungera som en utandning i ett annars skitnödigt och pretentiöst skräckfilmsklimat.

INGA KOMMENTARER