Daniel Craig & Rooney Mara

Det är omöjligt att inte jämföra…


När Mikael Blomkvist precis förlorat en förtalsrättegång där han stod anklagad för brottet så är det inte efter lång betänketid han antar utmaningen att skriva finansmannen Henrik Vangers biografi. Så är det i alla fall sagt till det yttre. Egentligen är Mikaels nya arbetsgivare desperat efter hjälp, i flera decennier har han försökt komma fram till vad som hände med brorsdottern Harriet som mystiskt försvann en fin sommardag. Mikaels talang som grävande reporter och att han plötsligt befinner sig i ett journalistiskt ingenmansland är perfekt och efterforskningarna inleds snabbt. Trots att Mikael visar sig vara en väldigt flitig arbetare så tar det inte lång stund innan han får hjälp av ytterligare en specialist på grävandet. Lisbeth Salander – en kvinna med ett lika brokigt förflutet som framtid. En omyndigförklarad individualist som sedan länge byggt en stark bubbla runtomkring sig för att skärma av… Tillsammans tar de fram läsglasögonen i jakten på sanningen. Men det kommer visa sig att familjen Vanger har många hemligheter de helst behåller under jord och tillvaron för de båda nyanställda blir allt annat än säker, trots att det borde vara i allas intresse att få reda på sanningen om Harriet.

Det stora landet i väst tyckte om Män som hatar kvinnor så pass mycket att det togs beslut om en remake bara några år efter den första filmens release. Och resultatet är lika förvirrande som det är bra, med en stark Daniel Craig i Michael Nyqvists skor (som Mikael Blomkvist) och Rooney Mara, en mindre känd men välsedd ung kvinna som passar lika bra som Noomi Rapace i den karaktäristiska rollen Lisbeth Salander. I övrigt så tror jag att många kommer att sakna bland andra Peter Haber och Peter Andersson, de hamnade i farstun ställda gentemot världsskådespelarna Stellan Skarsgård och Yorick van Wageningen… Ja precis så… vem?

The girl with the dragon tattooHandlingen ställer sig alltså precis bredvid föregångaren och de enda stora skillnaderna dessa filmer emellan är att Män som hatar kvinnor känns aningen vassare från originalet, med mer “svenskt” insatta skådespelare som bättre gestaltar det Sverige som målas upp från Stieg Larsson’s roman. Det saknas således lite själ i den amerikanska systerproduktionen, både i David Finchers stil att regissera samt Craig/Mara’s samspel. Bildmässigt så är The girl with the dragon tattoo väldigt mycket trevligare att titta på, en del platser har (om jag inte minns fel) bytts ut mot mer passande sådana och på det stora hela så var det här en visuellt mer attraktiv film. Bedrövligt tråkigt att inte få återse Peter Andersson i filmen eftersom jag är rätt säker på att han hade presterat minst lika bra som Wageningen om han fått en till chans som äckelförvaltaren Nils Bjurman, detsamma gäller också Peter Haber, som var en av de största förlusterna – trots Skarsgård…

Tyckte du om den första filmen, den täta mystiken och de starka karaktärerna så tror jag inte att du har några problem som helst att också gilla The girl with the dragon tattoo. I stort sett tycker jag att det är samma film fast nu med finare förpackning både i själva filmen och på utsidan med den snillerika framtänkta designen på dvd-skivan och digipacken som den levererades i.

Personligen så tyckte jag om Män som hatar kvinnor ovanligt mycket för att vara en filmatisering av svensk deckarlitteratur och nu precis som då så fungerar berättelsen mycket bra. Språket och skådespelarna känns obekanta och det blir än knepigare när alla har svenska namn, det talas svenska runtomkring dem men ändå pratas det bara engelska i dialogerna. Ett litet hinder att ta sig förbi men likväl märkligt och onaturligt. The girl with the dragon tattoo är samma film från ett annat perspektiv och eftersom den första filmen var riktigt bra jämförd med sin konkurrens – så fungerar det här även det. En stark trea, det är underhållande, spännande och trots att slutet är givet för alla som sett originalet, så känns det ändå rätt så kreativt behandlat.

INGA KOMMENTARER