The General DVD

Gangsterbiografi från ett svartvitt Irland.


Det här är den romantiserade berättelsen om Martin Cahill, en irländsk brottsling som tog sig ur slummen för att bosätta sig i de finare kvarteren. Vägen dit var allt annat än rak och lika många vänner som fiender samlades efter vägkanten. På ena sidan hördes Hurra-rop, medan de på den andra ständigt försökte fälla krokben för Cahill, som alltid siktade mot ett högre mål.

Cahill var en irländsk gangster som varken kom överens med Polisen (uppenbart) eller IRA (Irish republican army). Den senare en farlig rörelse att ha att göra med, som de flesta känner igen. Polisen skulle dock efter upprepade provokationer inte visa sig sämre de heller och ställer sig först i kön för att vid rätt tillfälle kunna sänka Cahill och hans trogna följe. Då Cahill ständigt kämpat i uppförsbacke med ett mål långt utanför sikte är det inte konstigt att han beskrivs som en folkhjälte, för vem gillar inte Robin Hood-typen som tar det som borde (?) tillhöra dem istället för att skaffa sig ett riktigt jobb…

Vi följer Brendan Gleeson i rollen som Cahill, från det att han stal mat mest på kul tills ockupationen av det gamla bostadsområdet där han växte upp, fängelsevistelserna, kupperna och till slut det oundvikliga. En biografi om en man som till synes alltid hade något att bevisa, som trots att ekonomin ordnade sig och respekten infann sig inte slutade planera och utföra olika typer av brott. Det verkar som om att Cahill hade ett livsmål att irritera staten, polisen och alla de politiskt inriktade grupperingar som befann sig och agerade på Irland under samma tid.

The General är, trots att det ser ut att vara en riktigt seg sak, en väldigt intrigerande och spännande berättelse. Att filmen utspelar sig i ett Irland som under tiden var väldigt skört, med flera organisationer som drog åt olika håll och inte var rädda för väpnade konflikter gör det inte sämre. Brendan Gleeson och alla de “mindre viktiga” som rör sig omkring Cahill, oftast som underhuggare, spelar sina roller galant, värda att nämna extra är de två (ja, två) kvinnorna Cahill har bildat familj med. (En tanke möjligen lånad till Rampart?) De spelas av Angeline Ball och Maria Doyle Kennedy, som ger Gleeson en chans att spela ut rollen som familjfadern, en aspekt av mannen som i stort sett försvinner mer eller mindre i skuggan av brotten och våldet annars.

En annan sak som är intressant och som överraskade mig är att hela The General utspelas i svartvitt. Trots att det kan anses både rätt trist (tills man vant sig) och onödigt (varför inte färg?) så tycker jag att valet att skippa färg hjälper både trovärdigheten (som en biografi) samtidigt som det passar väldigt väl till filmens övriga ton. Jag vet att många skippar en film för att den är svartvit just på grund av det, men det finns det ingen anledning att göra när det gäller The General. I efterhand har jag svårt att tänka mig att färg hade hjälpt den på något sätt.

Gillar du filmer som baseras på livsöden och gärna ser detsamma med gangsters i huvudrollerna så är The General definitivt en film du inte får missa. Välspelad, snygg och annorlunda, Martin Cahill kanske inte kan erbjuda det mest gripande av livsöden men i alla fall ett av de mer händelserika liv du kan få ta del av på film. Främst därför, för att tempot aldrig saktas ner, så tycker jag att du ska ta dig tid för The General.

INGA KOMMENTARER