The far count...

The far country

The far country

Kärleken blomstrar i Australien.


Carl Zlinter överlever andra världskriget och hamnar i Australien där han börjar arbeta som timmerman. Från sitt förflutna tar han med sig kunskaper som gör honom långt mer än överkvalificerad för det hårda jobbet. Han berättar inte om sitt ursprung för någon med risk för att bli utstött, eftersom han arbetade på den tyska sidan av kriget, och Tyskar är inte välkomna på många ställen såhär direkt efter kriget. På sin väg till Australien så spenderade han en dag med en vacker kvinna som han inte kan glömma. Jennifer Morton som också av en slump är på väg till Australien då det inte finns mycket kvar för henne hemma. Äventyren lockar tillsammans med friheten och möjligheterna. Plus i kanten blir det givetvis då hon får chansen att igen återse sin mystiske vän. Deras sista längtande blick efter varandra tas upp där den lämnades och vi är inbjudna till deras växande relation, fylld av uppförs- och nedförsbackar…

The far country är vad jag skulle kunna tänka mig passande för fyrtio+ kvinnor som söker efter den där romantiska avslappningen som deras män inte riktigt förmår att orka med längre. Jag vet att det är att generalisera å det grövsta, möjligen chauvinistiskt och typiskt manligt tänkande kring tantsnusk? I såna fall ber jag om ursäkt genast, men poängen går fram direkt genom det jag skrev alldeles innan min reträtt.

Sigrid Thornton och Michael York (Jennifer och Carl) är förutbestämda att leva sina liv i varandras famn och det är oundvikligt att förstå. Det som finns kvar att arbeta med när allt är så uppenbart är då det som händer under resans gång, komplikationer som sliter dem isär – möjligen sjukdom, död eller vad som helst som går att slänga in. Istället för att gå den långa distansen så valde Peter Yeldham och George Miller (Manus & regi) att köra lugnt och försikigt. Visst händer det saker… bland annat det jag nämner, men i alldeles för långsam takt. De mest spännande bitarna försvinner i tron om att det kommer mer och det lovande introt som verkligen fångade min uppmärksamhet ljög mig rakt i ansiktet. Det första avsnittet håller en reko klass med introduktioner och presentationer av möjligheter. Istället för att ta tillvara på detta så händer det egentligen ingenting och vips så är det faktiskt slut.

Det är inte bara innehållslösheten som gör mig brydd från The far country, Michael York har en väldigt lång bit kvar innan han levererar sin tjeckisk-tyska accent övertalande, men han kan säkerligen charma sin publik ändå. Sigrid Thornton är den enda riktiga guldklimpen, hon gör såsom hon brukar och är fin i kanten och frågvis, lite av en borderline-Tomboy precis som hon var i Floden blev mitt liv. En serie som är hästlängder mycket bättre än den här.

För att inte bli långrandig och alltför negativ så tänker jag bara nämna en sak till innan jag delar ut en etta till den här fyradelars miniserien och det är att utgåvan inte heller den är väldigt upphetsande. Grynig bild med mycket skräp, ojämnt centrerad bild (4:3 format) samt helt galna färgskiftningar i en del kamerabyten. Jag vet att VHS är mycket sämre kvalitetsmässigt, så det tänker jag inte jämföra med – dock så är det här någonstans i ingenmansland mellan formatgenerationerna. Det ser hela tiden väldigt rörigt ut och det bidrar precis som den tråkiga berättelsen inte till någon särskilt trevlig stund framför teven.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)