packshot The Dictator dvd sverige

Sacha Baron Cohen skojar till det om världens hyckleri.


Diktatorn Aladeen avrättar alla som inte håller med honom och ibland även de som gör det. Han för en hård politik där det mesta handlar om att mörda motståndet och bibehålla ståndet. (Det i byxorna.) När omvärlden kräver ett uttalande kring huruvida Aladeen’s stat Wadiya sitter och trycker på kärnvapen eller inte passar Aladeens rådgivare (Ben Kingsley) på att iscensätta en kupp för att störta diktatorn och ersätta honom med en dubbelgångare under en resa till USA.

Aladeen drivs på flykt och träffar eko-aktivisten och feministen Zoey (Anna Faris) som står för allt diktatorn tidigare ignorerat i jakten på att få ligga med kändisar (bland andra Megan Fox som belönats med en cameo) och ivern att avrätta sin personal. De är varandras motsatser, men det rycker ändå lite i kalsongerna på Aladeen. Och samtidigt som han försöker återta den makt han tappat vill han även flörta upp Zoey, men det ena utesluter det andra och till slut blir han tvungen att välja.

I vanlig ordning för en film av och med Sacha Baron Cohen så handlar det om att förolämpa så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Historiskt sett har USA varit i skottlinjen, men här skjuts det vilt åt alla håll. I The Dictator så syns det tydligt att temat humor för humorns skull bytts ut mot en underliggande politiskt kritik runt hyckleriet från väst, samt självgodheten från öst. Problemen att få fram den här poängen blir många och det hela tappas till slut bort för att bli verkningslöst. Däremot så erbjuds det mycket roligt (och mycket som inte är så roligt) i The Dictator. För trots att den dolda agendan går förlorad så är The Dictator en typisk film som får många att bita ihop tänderna i ren ilska, medan grannen i soffan är dubbelvikt av skratt. Och därför lyckas med det jag antar är meningen, både att reta upp oss och att hålla oss skrattandes.

Baron Cohen har alltid varit lite av en favorit för mig men jag misstänkte att The Dictator inte skulle leva upp till tidigare byggda förväntningar från varken Borat eller The Ali G Show. Det kanske är naivt att tro på det när det är mer än fem år sen hans karaktärer slog igenom ordentligt? Baron Cohen verkar försöka modernisera sig och bryta sig från rollerna som alla förknippar honom med, men det blir för enkelt att luta sig tillbaka mot knackig engelska, nakenhet och chockverkande förolämpningar.

The Dictator har många likheter med Adam Sandlers “You don’t mess with the Zohan” vilket också tar ifrån den en hel del poäng. Karaktärerna är väldigt likartade, problematiken och assimilieringen i ett nytt samhälle är inte det heller olikt. Eftersom jag såg Zohan för inte så länge sedan faller mycket rätt platt eftersom jag mer eller mindre ser Baron Cohen använda skämt Sandler redan kört i botten. Ställer man filmerna mot varandra så väljer jag Zohan varje gång, det är en roligare film.

Tycker du om Sacha Baron Cohens ohämmade filmer vanligtvis utan att som mig jämföra med gamla meriter så tror jag att The Dictator är ett bra val. Den skiljer sig inte från hans tidigare filmer och serier humormässigt, det är inget för känsliga eller för de som fäster vikt vid politisk korrekthet (The Dictator är t.ex tillägnad Kim Jong Il). Oftast är det lika roligt som det är äckligt och att The Dictator riktar sig mot en ungdomligare vuxen/tonårspublik går det inte att ta fel på.

INGA KOMMENTARER