Hem Recensioner Drama The devilR...

The devil’s arithmetic

Donna Deich's devil's arithmetic

Allt material som upplyser om förintelsen är bra material.


Hannah’s bakgrund är judisk och många av hennes släktingar är överlevare från de arbetsläger som nazisterna satte upp. På en släktmiddag, (vid pesach), som Hannah (Kirsten Dunst) verkligen inte vill gå på så talas det om judiska traditioner, hon tycker det är urtrist, det talas om förintelsen, hon är helt ointresserad och lyssnar inte. Hon koncentrerar sig på att hylla religionen genom att dricka vin istället.

Hon blir berusad, strax över salongsgränsen. Och när hon väljs för att ”öppna dörren åt profeten Elia”, för att ”konkretisera det framtida hoppet som förebådare Messias ankomst” så sker något ytterst märkligt. Möjligen är det en religiös uppenbarelse eller så är det en dröm som är så nära verkligheten man kan komma.

Hannah kliver nämligen över en tröskel som leder henne rätt in i ett kök. I köket står det två kvinnor, den ena av dem heter Rivkah (Brittany Murphy) och förklarar att hon är Hannah’s kusin. De blir från den stunden oskiljaktiga, i en värld som för Hannah kommer bli mycket omtumlande, en värld som fortfarande är mycket svår att greppa som verklighet femtio år senare.

I Hannahs upplevelse transporteras vi till Polen, 1942, Nazisterna befäster sin makt över landet genom att samla in judar för att ta dem till arbetslägren. Rivkah och Hannah blir tillsammans med ett helt bröllopssällskap tagna för att arbeta. I trånga boskapsvagnar blir de skjutsade, sen fösta över lerig mark för att ställas upp inför kommandanten. Alla värdesaker ska samlas in, de kommer att ges tillbaka senare. Männen separeras från kvinnorna och de tas för ombyte, tatuering (fem siffror på vänster arm) och rakning. Den som är arbetsvillig överlever, eller som det står i en halvcirkel över Auswitch portar ”Arbeit macht frei”. Ett löfte som de flesta idag vet var falskt.

Hannah och Rivkahs tid i arbetslägret är ingen lättsmält sak, det är rått och detaljerat berättat. Den hänsynslöshet som nazisterna visade judarna att de var kapabla till finns som ett tungt mörker över hela filmen och trots att det är en tv-film (det brukar ju kännas lite billigare) så är det ordentligt producerat. Vi följer kvinnornas tid i lägret primärt – svårigheterna över att vara gravid, eller att ha en make på andra sidan av ett stängsel som är besmyckat med knivskarp taggtråd är bara ett par av de problem som tas upp. Människor försvinner, försöker rymma, avrättas och görs till exempel för de andra. Som ett duggregn av deprimerande men viktiga scener förminskas den grupp människor som vi får chansen att lära känna innan nazisterna kidnappat dem.

Välspelat och bra regisserat av Donna Deitch så är Devil’s arithmetic inte alls en typisk tv-film förutom det uppenbara 4:3-formatet och ganska tråkiga ljudet som inte riktigt passar till en liknande berättelse. Det är bara i inledningen och avslutet som det märks att det är av annorlunda kvalité men under den allra viktigaste delen av filmen, Polen 1942 i Auschwitz så är det ovanligt hög standard, möjligen under medel dolt bakom en stark berättelse (?). Kirsten Dunst och Brittany Murphy har ett säreget samspel som i förtvivlans stunder gör sig mycket bra. Det finns också ytterligare skådespelare som förtjänar att nämnas. Som Paul Freeman, som byns rabbi, en av de känslosammare männen som är den enda som tar ton gentemot nazisternas översitterier, även Louise Fletcher, som spelar Aunt Eva och bara syns under middagsbjudningen.

Jag sträcker mig till att ge ”Devils arithmetic” en stark trea i betyg. Eftersom inledningen och avslutet (även om det är hjärtekrossande) inte håller samma standard som tiden i Polen. Det skapar en ojämnhet som är svårsmält. Något repetetivt upplagt är det också samt aningen konstigt till och från varför människorna i lägret inte gör en del saker annorlunda. Jag tänker mest på en sekvens där Hannah försöker få tag i den pojke hon har en mindre romans med men lite lojt lämnar ett meddelande via hans far istället för att insistera. Trots att det gäller liv och död.

Filmen är baserad på en bok, där jag kan tänka mig att det här fungerar lite bättre, lite mer detaljerat och förklarligt. Enligt vad jag läst så skiljer sig boken och filmen åt väldigt mycket, och boken verkar vara att föredra om man hellre läser. Jag är ju en sån människa som hellre ser på film, så en rättvis jämförelse i någon form av uppdatering här kommer sannolikt att utebli men bara baserat på det jag läst om boken, så verkar den bättre konstruerad. Hannah förblir inte samma person i boken under ”tidsresan” till exempel, vilket hade varit att föredra även i filmen.

En trea alltså, en stark sådan. Tillräckligt detaljerat, välfilmat och med goda skådespelarinsatser så är det här definitivt en film som bör ses. Allt material som upplyser om förintelsen som något negativt är bra material – det gäller givetvis också ”The devil’s arithmetic.”

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)