Hem Recensioner Thriller The black hea...

The black heart

Black heart (Tell-tale)

Har du god kontroll över dina känslor och din själ?


Det kan jag inte påstå att transplantationsmottagaren Terry Bernard i “Tell-tale” har, ännu en Edgar Allan Poe-text som filmatiseras. Den här gången med Josh Lucas, Brian Cox och Lena Headey i spetsen.

Familjen Bernard är förlorare i det genetiska lotteriet med pappa Terry som har överlevt ett dåligt hjärta och införskaffat ett nytt via organdonation. Hans dotter Angela (Beatrice Miller) har inte heller hon haft tur då hon lider av en sjukdom som drabbar en på miljonen. Men de lever ändå lyckliga och med framåtanda – en glad familj som kommer få ytterligare en ovälkommen medlem. Och då menar jag inte Lena Headley’s samaritroll och flickvänstyp Elizabeth Clemson utan någon helt annan, som kommer stå Terry än närmare.

Vad som till synes verkar vara komplikationer med hjärttransplantationen får Terry att kallsvettas, stressa upp sig och hamna i en kortvarig trans av okända anledningar när han rör sig i sjukhusmiljöer. Det är som om att hans hjärta är skräckslaget och anledningarna är okända. Terry bestämmer sig för att (via en slump) ta reda på mer om sin donator, en upptäcksresa som kommer ta honom ner i det mörkaste av mörker.

På vägen mot sanningen måste Terry i mörkret jonglera brinnande bollar som symboliserar hans dotter, den nya flickvännen Elizabeth och en polis (Brian Cox) som tränger sig på i jakten efter en mördare. Ensam med en nyfunnen själslig kompanjon måste Terry försöka lugna sitt hjärta, för att kunna överleva i en värld som tycks vända sig mot honom.

”The black heart” som är den svenska tituleringen av ”Tell-tale” och väldigt målande för vad filmen innehåller är en hyfsad thriller med ett tema kring identitet och rättvisa. Terry ställs inför dilemmat att inte känna sig hundra procent som sig själv efter att ha fått överge sitt eget hjärta, som möjligen innehöll hans själ, för att husera någon annans väldigt starka blodpump innanför bröstkorgen. Ett bittersött familjedrama utspelar sig parallellt med en väldigt mörk historia och kontrasterna både i bildspråk och berättande är stora och oftast väldigt lyckade.

Ändå, trots ett snyggt och oroande yttre så förlorar ”The black heart” mitt intresse på grund av ett stelt agerande från huvudrollsinnehavaren Josh Lucas tillsammans med en ganska fattig regiinsats från den mer tv än filmvane Michael Cuesta. Hans instruerande innefattar inte mycket annat än för Josh Lucas än att se arg ut, se bedrövad ut och att se glad ut. Bäst fungerar han i familjesituationerna men spelas förbi av veteranen Brian Cox i de mörkare sekvenserna och jag hade faktiskt gärna sett ett rollbyte dem emellan, jag tror filmen hade blivit tio gånger mer intressant om Cox fått besitta rollen som Terry. Rena spekulationer och önsketänkande, men fundera på tanken själv om du tittar/har tittat på filmen.

Spänningen, svängarna i handlingen, familjehistorien och mörkret som överskuggar allt är allt i lagom balans med varann, det där lilla extra saknas dock och filmen kommer aldrig riktigt igång på grund av det. Ingenting dras till sin absoluta toleransgräns förutom manuset som efter ett tag blir aningen onödigt invecklat och omkullkastande. Jag tycker mycket om Brian Cox’s och Lena Headley’s insatser vid sidan om Josh Lucas och Beatrice Miller, som också hon agerar intressant, men det räcker inte för att hålla igång det här hela vägen till ett slut som vänder på skivan som en rutinerad DJ men förmodligen inte kommer överaska någon i publiken alltför mycket ändå…

En duglig crimethriller i förstapersonsperspektiv som duger men inte mycket mer. Det är lätt att distraheras av andra saker när ”The black heart” snurrar i spelaren – men ligger genren och ovanligt porträtterade identitetskriser dig varmt om hjärtat så tycker jag du kan göra dig besväret. För oss andra en film som enkelt kan skippas.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)