Jean Dujardin & Bérénice Bejo i The Artist

Värdig vinnare och publikfavorit.


Betygen som skyltas på baksidan av The Artist’s hårda pappersfodral ljuger inte då de hyllar och öser ut höga betyg och snälla kommentarer. Kritikerna är frälsta, Oscarsjuryn är övertygad och publiken har inte svikit – då filmen rätt omedelbart tagit sig in på IMDB Top #250 med 8.2 som medel från 86,741 röster (i skrivande stund). The Artist är årets film, en snackis och en värdig vinnare av priser och folkets beundran.

Det är slutet på 1920-talet när vi får äran att bekanta oss med Jean DuJardin i rollen som stumfilmsstjärnan George Valentin. Omåttligt populär för sina äventyrsfilmer och romantiska äventyr på vita duken. En dag stöter Valentin in i aspirerande Peppy Miller, en ung kvinna som är redo att göra ett försök inom filmens värld och hoppas på ett snabbt genombrott. Med lite tur och god timing lyckas Peppy (Bérénice Bejo) få en roll i en av Valentin’s filmer och en liten flört med filmstjärnan själv. Men efter inspelningen skiljs de åt och kommer inte ses igen förrän den revolutionerande ljudfilmen tagit steget in i biograferna för att konkurrera och modernisera.

The Artist DVDSkillnaden från deras första möte är under det andra, och det tredje att Peppy Miller nu är helt rätt i tiden – medan Valentin – som så många andra stjärnor som föll under skiftet från 20 till 30-tal inte alls klarar av att prestera det som krävs av en nu mer krävande publik. Många storstjärnor passade helt enkelt inte till ljudfilm, främst på grund av deras röster men även den väldiga omställningen att inte dramatisera rörelser och så vidare. Vi följer de tu på varsin sida av ljudbarriären i en hyllning till den romantiska Hollywoofilmen, musikalerna och melodramat som lade grunden för den kommersiella film som de flesta av oss kan tacka filmformaten av idag för.

Annorlunda som det är så utspelar sig The Artist helt och hållet i svartvitt och nästan uteslutande utan ljud förutom ett väldigt välkomponerat soundtrack av Ludovic Bource. Precis som det var på 20-talet (fast med bättre kvalité) så följer vi Valentin som främst är underhållare och i andra hand en människa. När hans konstform stumfilmen hotas av en modernare tid drabbas han av en kris som är väldigt svår att hantera, eftersom han ser nya stjärnor ploppa upp på himlen för att emotta folkets jubel. Han drar sig tillbaka, men tänker att det måste finnas en fortsättning och satsar således allt på ett sista kort, på ytterligare en stumfilm precis när dolken dragits ur från det dödande hugget.

The Artist är inte bara en snackis som blev populär för att den var annorlunda, retro och lite hipsterhärlig. Framgångarna beror inte heller på det flörtiga gentemot filmhistorien, eller för att det är en stumfilm. The Artist var rätt film i rätt stund och med en huvudrollsinnehavare som Jean DuJardin som tidigare spelat i både tempofyllda filmer om reklamare och Bond-Parodier under täcknamnet OSS 117. Tillsammans med Bérénice Bejo skapas det magi och storslagenhet både i de glada och de ledsna stunderna. Båda behärskar det utpräglade rörelsescheman som krävs för att göra sig förstådd i en film utan tal och det är en fröjd i varje scen där de syns tillsammans.

Musiken, scenografin och kameran – de roliga birollerna som John Goodman’s teaterregissör/producent som aldrig får sin vilja igenom och mycket mer, The Artist slutar aldrig med underhållningen utan det är full fart från första stund. Den är som sagt rätt i tiden men även en kompetent film där varje bild och scen är planerad och med avsikt. De roligaste sekvenserna är riktigt roliga, de romantiska fantastiskt rörande och de mer ledsamma riktiga hjärtskärare. Allting går i lås och det är väldigt ovanligt att få uppleva.

Har du inte sett filmen tidigare, trots att det är en av årets mest sedda – så säger jag det som de flesta innan mig gjort – ta dig tid och se The Artist, det är en film i sin egen värld, opretentiös och härlig med fantastiska skådespelare och en gripande väldigt dramatisk handling. Helt klart en fullpoängare, det enda som hade kunnat göra den här filmen bättre vore att jag hade sett den på bluray, då hade den ju eventuellt varit lite snyggare…

INGA KOMMENTARER