Full Fart i The American

En riktigt trevlig thriller.


Jag har hört att många anser att The American är alldeles för seg, alldeles för tråkig och alldeles för seg. Ja, två gånger seg och jag kommer skriva det igen. Det förvånar mig inte att få höra de åsikterna, men eftersom jag är en recensent och alla som inte är recensenter tycker den är seg, så tycker jag såklart att The American är allt annat än seg.

Regissören Anton Corbijn har tidigare arbetat med fotografi som medium och har på video sen åttiotalet mest rört om i musikproduktionsgrytan med bland andra Metallica, U2 och Depeche Mode. Ganska oväntat att han nu står för regin till en ”storfilm” med George Clooney i den dominanta rollen. Oväntat ja, men resultatmässigt kan jag inte säga annat än att Corbijn tillsammans med cinematografer, kameramän och övriga fått till en riktigt vacker film.

The americanThe American är ögongodis från början till slut för den som tycker om naturliga element och Clooney glänser i sin roll som avdankad yrkesmördare. Allt faller på plats, scen efter scen och jag är mycket nöjd när eftertexterna listar yrkesverksamma.

Men som så många säger, det är en seg film. Visst är det en seg film, (nu säger jag emot mig själv), men den lovar inte heller något annorlunda. Det finns inte skrivet någonstans att filmen skulle vara fylld av explosioner eller att Clooney skulle agera som i så många andra roller. The American är en film för sig själv om en man för sig själv, baserad på en novell av Martin Booth som heter ”A very private gentleman”. Det ger ju sina vibbar om vad det kommer bli för sorts film.

Jag tycker att den största behållningen finns i filmens form. Från den vintertunga svenska skogen i Dalarna till bergstrakterna och de trånga passagerna i den lilla Italienska byn där den största portionen av handling utspelar sig. Det är för det första snyggt filmat, tekniskt intressanta val har gjorts i vinkelbyten under konversationer och miljöerna har en jämn färg som håller sig i bakgrunden. Fokuset ligger på George Clooney och hans skådespel ställs mot väggen. Han gör sitt bästa och jag tycker verkligen att det är gott nog, tillsammans med Corbijns känsla för vad som ser bra ut blir det ett bra resultat i deras samarbete.

Jack, (som Clooneys rollfigur heter) är en lönnmördare på väg ut ur branschen. Som vanligt ställer det här till problem för arbetsgivaren som kan göra en av två saker, antingen släpper han sin arbetare (har aldrig hänt?)eller så eliminerar han densamme. Jack är såklart medveten om vad som kan hända men har ändå bestämt sig för att det räcker nu, hans liv är kantat av ensamhet och paranoia, han tycks längta (något ofrivilligt) efter något annat. Åren har gått och det är inte lika lätt att göra jobbet längre.

The American använder sig av den Italienska landsbygden, westerninspirerade möten och relationer som är långt ifrån varma. Logiken och motiven är kanske inte de mest uppenbara men personligen tycker jag inte att det spelar en så stor roll, filmen handlar om Jack och hans egna psykiska situation och förändring, en thriller på gränsen till drama som tar hand om det visuella möjligen lite bättre än själva handlingen. Skådespelet är riktigt bra både fysiskt och i dialogerna, samspelet mellan Clooney och Thekla Reuten är närmast spelat ansträngt och skapar mot slutet en riktigt stark scen inne på ett tomt cafe. Även Violante Placido som tar sig an rollen som Jack’s räddande ängel presterar gott och väl tillräckligt, men främst står såklart Clooney…

DVD-utgåvan är från SF och innehåller lite extramaterial som är värt att titta igenom. Journey to redemption är en bakom filmen dokumentär som tar upp diverse aspekter kring filmen samt matar på med information om filmens inspelning. Kommentarspåret är långt ifrån piggt men ganska intressant att lyssna på för speciella scener, hela filmen blir tröttsamt.

INGA KOMMENTARER