The ABCs of Death DVD

26 regissörer, 26 kortfilmer, 26 sätt att dö.


Det är med stor spänning som jag inleder en personligen emotsedd samling kortfilmer på temat döden (eller att dö, oftast våldsamt). Tjugosex kort filmer med olika regissörer med fria händer förutom att de måste göra en film efter en tilldelad bokstav. (A-Z) Och precis som jag misstänkte så finns det massor av variation, sex, blod och våld att ta del av. En del inte så bra men överlag godkänt med några absoluta guldfilmer.

Vi börjar från början och inledningen A för Apokalyps är något av en långsökt sak som tar tillvara på CGI för att skapa olika sätt att bli av med lemmar, få stryk av stekpannor och bubbla i huden av kokande vatten. En chockstart minst sagt och de som känner sig lite tveksamma till innehållet skräms med största sannolikhet bort redan här. För värre ska det bli.

En ordentligt svår inledning följer efter Apokalypsen och B (Bigfoot) är inte alls rolig precis som C (Cycle) vars berättelse i stil med Triangle (fången i en tidsloop) inte riktigt kommer tillrätta. På D dyker den allra första riktigt intressanta filmen upp. Marciel Sarmientos slowmotion och högkontraststudie i banden mellan man och djur i “Dogfight”. Visuellt tilltalande men inte direkt en häpnandsväckande handling. Dogfight följs av den första mer humoristiska och vardagsmässiga Exterminate som får det att krypa under skinnet på en oavsett om man är rädd för spindlar eller inte. Som första kvinnliga regissör i samlingen sätter Angela Bettis (som du kanske sett på tv’n någon gång) standarden, men hon kommer att toppas.

Efter Exterminate blir det direkt knepigt. Japanska Noboro Iguchi som sen tidigare är mest känd för Machine Girl, Robo-Geisha och Mutant Girls Squad (plus ett stort antal porrfilmer) tar bokstaven F och gör det barnsligt med ordet Fart, fjärt alltså. En svart dimma (fjärtdimma?) lägger sig mörk någonstans i Japan och en kvinnlig lärare med en flörtandes lesbisk elev måste stoppa den genom att fjärta ur sig gul dimma. Kul om man gillar japansk upskirt, annars – inte så mycket.

G för Gravity är filmad genom förstahandsperspektiv och jag har ledsnat på den redan efter ett par minuter. Surfing via tunnelseende är konstigt nog inte alls spännande och trots att Andrew Tarnecki torde ha vana med vattenlekar (efter The Reef och Black Water) så fastnar jag aldrig.

H som här via norsken Thomas Malling står för Hydro-Electric Diffusion (som jag inte har en aning om vad det är) överraskar mig totalt när Furryn Frau Sheisse strippar i sin hela härlighet för att avslöja nazistsympatier, dra fram mördarrobotar och i en helt fantastisk sjuk samling konstigheter slåss mot en engelsk bulldogg för glatta livet. Jag tror det är första gången jag ser människor utklädda till djur på det här viset i en positiv bemärkelse, helt bortom verkligheten. Mallings film har även mycket extramaterial med på dvd’n (tillsammans med ett urval av de andra filmerna) och mycket tid har lagts ned på smink och kostym, verkligen en sevärd kortfilm bland många mindre hållbara. Påminner om Crazy Pictures konstigaste sketcher fast multiplicerat med tusen.

En längre slump med mindre intressanta filmer följer en av de bästa där Ingrown är snygg men inte mer, Jidai-geki sensationellt larvig samurai-gore av Yûdai Yamaguchi och sen Klutz, en animerad historia om en kvinna och hennes bajskorv som vägrar spolas ned i toaletten. av Anders Morgenthaler som gjorde kontroversiella Princess och jämförelsevis så är Klutz riktigt usel.

Sen bär det uppåt igen med Libido där tävling i vem som kan glädja sig själv snabbast. Det är dock ingen skojig tävling då de tävlande sitter fastspända och måste tillfredsställa sig själva till live-framträdanden av barnporr, amputerade kvinnor som onanerar med sina proteser. Den som inte vinner, ja den går en hemsk död till mötes. Frågan är om det inte vore en befrielse… Av indonesiske Timo Tjahjanto som gör att jag nu ser fram emot att se V/H/S/2.

M för Missfall (Miscarriage) är en förbisebar historia om ett känsligt ämne, jag fastnar dock aldrig den naturalistiska stilen och rör mig med glädje till N som glädjer mycket med en riktigt rolig och kort berättelse om ett frieri som går åt helvete på grund av en alldeles för pratglad fågel. Följande O är inte helt oväntat Orgasm och mer typisk än alla de närbilder av kvinnokroppen som ges av duon Forzani / Cattet kunde det nog inte varit. Jättetråkig. P för Pressure “Tryck” är en smartare och dubbelsidig historia som för sin berättelse är värd tiden, både tryck från ansvar och bildligt talat tryck för blodsspillan gör sig gällande. En av de bättre berättade från Red, White & Blue-regissören Simon Rumley.

Q för Quack (svårt att hitta vettiga ord till Q misstänker jag) är ett försök till humor som inte fungerar. Typiska gags med en given upplösning ger inte några poäng. Och om humorn smugit sig in mer och mer i samlingen så är R dess raka motsats, motbjudande bilder av avskalad hud utgör stora delar av Removed i någon form av sjuk cineastklubbssjukhusmiljö (De tittar på Lumierebröderna s L’Arrivée d’un train en gare de La Ciotat i grupp i receptionen). En krypande känsla av obehag är allt Removed skapar och det ger pluspoäng. Jag förstår dock inte vad A Serbian Film-regissören Srdjan Spasojevic försöker säga, men det är jag nog inte ensam om. Ett sjukt sinne i den mannen och det är nog lika bra att lämna det vid det.

Speed är den första lite mer actionpackade filmen. Lite grindhouse, lack och läder men med ett ordentligt dåligt slut glömmer jag den helst. T för Toalett är ännu en animation och den här gången i lera. Gediget hantverk från Lee Hardcastle när han berättar om toalettskräck och vad det i slutändan kan leda till, död såklart. Toalettfilmen följs upp av en till toalettrelaterad film, men då i form av det man släpper ner där – Unearthed för U som är en vampyrfilm i förstapersonsperspektiv som nog är det sämsta bidraget av allihopa.

V för Vagitus (Det nyfödda barnets skrik tydligen) är en sciencefictionfilm med tuffa karaktärer i en dystopisk värld någon gång i framtiden. I Kanada. Den är riktigt underhållande och ett skönt avstick från allt reguljärt blod och slem som hittills passerat. Direkt på V kommer storebror W och WTF! som jag inte ens orkar med halva av. Ett mishmash av klipp från Jon Schnepp som påminner om sånt som var coolt på 80-talet. Antingen hade inte Schnepp tid med det här eller så är det här vad han gör, hur som helst så är W bortkastad tid.

X för XXL förtjänar ett hedersomnämnande i Gore-kategorin och det var riktigt svårt att ta sig igenom den här. Berättandet haltar men så snart karvandet i viktminskningssyfte inleds så blir det ordentligt svårt att inte titta bort. Näst sista filmen och Y behandlar perversiteter av olika slag och har de bästa skådespelarinsatserna och en riklig historia vars handling inte riktigt får plats. Den ger en känsla av olust i hela kroppen, precis som mycket i Jason Eiseners stora succé Hobo with a Shotgun gjorde.

Sist men absolut inte minst så rundas alfabetet av med en sista japansk film i Zetsumetsu (Utrotning) och att förklara den är lika svårt som det har varit att med få ord förklara de tidigare filmerna. Det jag kan säga är dock att den som gillar det ovanliga kommer att gilla Zetsumetsu, för den innehåller då lite av det galnaste som finns på denna jord.

För att avrunda en enorm text så vill jag bara säga att The ABCs of Death är en riktigt ojämn blandning filmer som inte har någonting egentligt med varandra att göra. De pumpas fram i en strid ström och har du mentala problem till att börja med så avråder jag dig att se det här. Det är sjukt, konstigt och helt galet hela tiden och de korta pauser som ges för att samla ihop sig lite avbryts av något värre än det man tagit paus från. Jag gillar väldigt mycket men de fria händerna som givits till filmskaparna gör att mycket känns blaskigt och rent av trist också. För den som anser sig vara lite av en finsmakare i genrefilm och gore/slasher/splatter och allt vad det kallas så tycker jag definitivt att det är värt tiden. Om inte för filmerna i sig så för kommentarer, intervjuer (med bland andra Simon Rumley) och massvis av extramaterial som är riktigt sevärt. Är du inte redan frälst eller i alla fall intresserad av den “konstiga sidan” av film så kan du räkna med en riktigt jobbig utmaning eller att byta skiva i spelaren rätt så snabbt.

INGA KOMMENTARER