Andy Samberg & Adam Sandler i That's My Boy

Vulgär icke-rolig komedi med en Adam Sandler på dekis.


Möjligen är det så att jag har vuxit ur mitt idoliserande av filmerna från produktionsbolaget Happy Madison, eftersom jag ser många positiva kommentarer runt filmer som Jack & Jill och nu That’s My Boy. I min mening de två absolut sämsta Adam Sandler-komedierna som gjorts.

Oavsett hur dåligt det blir kommer jag alltid att minnas och gilla Adam Sandler när han var som bäst, i Punch-drunk Love, Happy Gilmore, Little Nicky, Mr. Deeds och Funny People, för det är bra komedier, även de allra larvigaste av dem. Nuförtiden verkar det som om att Sandler, produktionsbolaget och alla som nu är inblandade tar för givet att allting de vräker ur sig automatiskt är roligt, att en ansträngning utöver vulgära inslag, ett par lustiga cameos och sexfixeringen som följt med och intensifierats från nittiotalet är onödigt. Vilket givetvis är helt fel.

That's My BoyThat’s my Boy inleds i skolkorridorerna där en ung Donny flirtar vilt med lärarinnan Ms. McGarricle. Tillsammans inleder de en skandalös romans som resulterar i ett gossebarn samt ett långt fängelsestraff för lärarinnan. Donny, far, skolpojke, “offer” för en pedofil och tonåring uppfostrar sonen Todd (Andy Samberg) så gott han kan (inte gott alls) till Todd’s 18-årsdag, då sonen flyr, ärrad för livet. Många år senare dyker Donny (Adam Sandler) upp mitt i förberedelserna för Todds stundande bröllop. Donny är nedgången, skuldsatt men glad att återförenas. Todd å andra sidan vill inget annat än att bli av med sin far (som han ljugit ihop har dött i en ‘explosion’), vilket tvingar Donny att försöka göra bot för sina dåliga år, samtidigt som han försöker skrapa ihop pengar till sina skulder så att han inte hamnar bakom lås och bom, i anstalten bredvid Todd’s mamma…

I stora drag är That’s my Boy en lång radda opassande innehåll där pedofili, incest, glorifierande alkoholism, manschauvinism och en frihetskänsla i otrohet bara är lite av innehållet jag kan lista utan att ens behöva tänka efter. Jag är faktiskt lite förvånad att det inte blandats in tidelag i mixen för att krydda till det lite extra.

Skämten faller platt var och varannan minut och jag småskrattar som högst ett par gånger, och det rätt tidigt i filmen. För senare ökar graden av pinsamheter stadigt tills dess att skådespelarna förnedrar sig själva totalt (genom att bland annat ligga på rygg, kissandes och ropa att de är fontäner, flörtas av enorma penisar i ansiktet, ha sex med skyltdockor och mera) för att sen försöka återfinna någon form av balans där det humoristiska och en sammanhängande och semi-sentimental handling möts mot slutet.

Fördelen med That’s my Boy i sin enkelhet är att du behöver egentligen inte titta på mer än tio minuter av själva filmen för att ta del av den mediokra sammanfogningen av far och son, då resterande tid består av just den här självförnedringen. Andy Samberg är den som klarar sig med i alla fall lite heder i behåll då hans roll inte kräver mer än att ta skit från Adam Sandlers karaktär Donny, som verkligen är en ohederlig, äcklig och otroligt jobbig karaktär. Tyckte du att Sandler var dålig i Jack & Jill som ju släpptes för inte så länge sedan? Då kommer du bli förvånad över hur lågt han kan sjunka. Han är som en full clown på ett födelsedagskalas, ihärdigt kämpandes för att inte ramla men som till slut faller pladask rakt över tårtan, bryter näsbenet mot bordskanten och skvätter blod över alla barnen.

Cameos är alltid roligt och det har blivit lite av ett dragplåster i Sandler-filmer eftersom de i övrigt är så usla nuförtiden och i That’s my Boy tar Vanilla Ice det stora ansvaret där, och i och med det tar han också den lilla stolthet han möjligen hade kvar och torkar sig i baken med den. I mindre roller har stjärnor som Ciara, James Caan, Will Forte, Susan Sarandon, Nick Swardson, Peter Dante och Rachel Dratch klämts in där de får plats, men bara Forte och Caan får tid att göra något märkbart. Dock slipper de svärta ned sina egna namn som sig själva i filmen då de alla i alla fall tilldelats roller.

Någon form av varningstext borde klistrats på fodralet för danska och norska konsumenter, där filmen fått 11-årsgräns, vilket för mig låter helt vansinnigt. I Sverige är det 15-årsrekommendation och det är vettigare, dock hade 18+ nog varit att föredra, även om samhället idag är bra mycket grövre och kallsinnigt än när jag själv var tonåring. Folk gillar olika saker nu än förr antar jag, möjligen är jag en gammal gubbe som inte fattar vad som är roligt längre – jag kommer dock alltid att föredra den roliga Adam Sandler-filmen över det här skräpet.

INGA KOMMENTARER