Summer Scars

Summer Scars


Ingen ska behöva uppleva sånt här. Förutom på film, för bara då är det fantastiskt.


Peter är en lortig kille i grönbruna kläder som känner sig hemma i skogen, han har ett förflutet inom det militära och hans hund har försvunnit.

När han en dag blir påkörd av ett par ungdomar på moped så bestämmer han sig för att leta rätt på dem för att prata lite. Inga problem, barnen har skolkat för dagen – sex stycken varav 5 pojkar och en flicka. De har ett litet tillhåll i skogen där de tar det lugnt, pratar och dricker öl i oset av cigarettrök. Peter är van med skogen och hittar, så det tar det inte lång tid innan de står öga mot öga med varandra.

De möts, till en början tveksamt men Peter vet hur man lockar fram beundran i barn och ungdomars ögon. Han är också väl kunnig när det gäller att locka fram tårarna, skräcken och paniken. De nya vännerna gör sig bekanta med varandra och har till synes rätt så roligt tillsammans, men så som dina föräldrar berättat för dig, precis som mina berättade för mig. Lita inte på främlingar. Det är ett bra råd.

Vi följer inte Peter som huvudpersonen, även om han är den mest intressante i filmen. Utan det är de sex barnen/ungdomarna som bestämmer inledningen. En stulen moped, en heldag skolkning som börjar med att peka finger åt “kamraterna” på väg till skolan och ett par öl och lite cigaretter, de ska ha en rolig dag i skogen och tills Peter dyker upp så följer allting deras planer.

Ungdomarna personifieras av ledaren, eller den pojke som i alla fall tar mest plats och kallas för “Bingo” (Ciaran Joyce), han har ett mönster inrakat i sidan på en kort frisyr, sportkläder från “Sports direct” och ett kargt hemmaliv som symboliseras med revolt och tillgång till vapen. Paul (Jonathan Jones), med sin rullstolsbundne bror Ben (Christopher Conway) är den andre som får något särskilt utrymme att visa vem han är genom ett enkelt telefonsamtal. Resterande i gruppen behålls anonyma men med i stunden väldigt starkt skådespel som ändå förklarar personerna, rollerna och vad som händer med dem under press. Istället för att presentera sex individer finns en gruppkänsla hos ungdomarna, där de styrs av varandra och det här fungerar mycket bra i sammanhanget. Med några få utstickande händelser lär vi aldrig känna majoriteten av rollerna, men ändå är det väldigt lätt att sympatisera med dem.

Ungdomarna har, utan att de förstår det själva – blivit infiltrerade av en man i vars hjärna alla hjärnceller ror åt olika håll. Peter (Kevin Howarth som även syns i nyare “Burlesque fairytales”) gör sig förstådd som en möjlig ex-militär med en ordentlig sväng knepigheter i sinnet. Han söker vänner men kan inte hantera normala situationer, vilket leder till filmens titel – Summer scars.

Det är en överraskande film, snyggt producerad, välregisserad och för att vara ett gäng orutinerade ungdomar riktigt välspelad. Tillsammans med en något mer välbevandrad äldre man står de för att driva intrigen själva utan hjälp varken från miljö eller yttre omständigheter, skogen blir ett rum som inte går att fly från och att känna en klaustrofobisk känsla i ett vackert grönområde hör inte till vanligheterna. “Summer scars” fungerar och tar väl tillvara på den nerv som behövs för att kunna förklara psykologisk krigföring, om än på ojämna villkor.

Bara under den dryga timme som Summer scars utspelar sig hinner den fånga min odelade uppmärksamhet flera gånger och jag sitter som på nålar. Det är svårt att slappna av med Kevin Howarth’s skådespel som Peter, han tar sin roll till det yttre och det är där som den största behållningen i filmen finns. Howarth är makalöst bra här.

Julian Richards står för regin och för er som inte visste det så har han tidigare regisserat den omöjliga filmen Darklands. Jag har ägt dvd’n av den, kostade 19,90:- på överskottsbolaget och var helt ofrånkomligt svår att förstå sig på. En ordentlig b-film som var rätt så påkostad men med nära fanatiskt dålig klippning. Jämför man Darklands från 1996 med Summer scars, så är det inte svårt att förstå Julian Richards utveckling de senaste 15 åren. Om utvecklingen fortsätter i samma takt i 15 år till så har vi en levande legend, vi får se då om jag har rätt eller fel. Just nu känns det som att jag kommer ha rätt.

Den här filmen sägs vara baserad på verkliga händelser, som hände just Richards när han var ung – att veta det gör det hela så mycket mer intensivt. Ingen ska behöva uppleva Summer scars förutom på film, för bara då är den fantastisk.