Hem Recensioner Tv-Serie Starke Man &#...

Starke Man – Säsong 1

Starke Man

Lars-Göran Bengtsson. Starke man. Ett begrepp, en legend i kommunfullmäktiges salar.


Oftast är han helt ovetande om att han manipuleras samtidigt som han tänjer regler för att införliva pojkdrömmar eller ta sig vidare till viktigare uppdrag inom politiken. Alla vet att han inte kommer röra på sig, ingen förstår hur han tagit sig dit han är idag, men skola genom SSU och kvällskurser i ”Livets hårda skola” har satt Lars-Göran på stolen som kommunråd i Svinarps kommun.

Till sin hjälp har han kattälskande Gunvor (Anna Blomberg) som rökt bort 23år utanför sitt kontor samtidigt som hon skött administrationen, Matts (Magnus Mark)  – nickedockan som av någon anledning underordnat sig kommunalrådet trots att hans kompetens både IQ & EQ-mässig överträffar sin chefs, han gör mycket smutsgöra och riskerar ofta sin egen karriär för att hjälpa Lars-Göran. Till kontoret anläder också aspirerande informatören Jonna (Claudia Galli) direkt från universitetet i Lund, hon har ideér och det nytänkande som behövs inom kommunen, men hennes röst blir en fis i rymden gentemot Lars-Görans egna motiv som alltid kommer först.

Svinarp är den näst tråkigaste kommunen i Sverige och förändringens tid är här. Tillsammans ska dessa kommunanställda fixa biffen. Lättare sagt än gjort, men goda försök görs och serien behandlar vitt skilda ämnen, ända från mordhot till vänorter i Italien. Allt i den gråa kostymens ära.

Om någon skulle introducera den här serien till en vän, utan att vännen har hört talas om den och inte vet att Anders Jansson (Tiffany Persson, Morgan Pålsson mfl.) och Anna Blomberg (som spelade den överkåta Gun i Kvarteret Skatan) var med så skulle det nog vara svårt att få in ännu ett fan i ledet. Det krävs lite övertalning eftersom temat på serien är så otroligt beigt.

I stil med varuhusmiljöerna som ju gjordes roliga i Välkommen åter blir det här kommunhusets tur. I miljöer som knappast skulle rymma mycket utan starka karaktärer lyckas Wiktor Ericsson och Anders Jansson få till en mycket behaglig, men inte tokrolig första säsong som rymmer olycksbådande till antal men lyckliga till innehåll 13 avsnitt. Lars-Göran, Gunvor, Jonna och Matts hittar varandra i varje scen och det grådassiga som syns i bild blir genast roligare när Anders Jansson gestikulerar och drar till med lögner som mest kan liknas vid fiskarhistorier. Understrykas ska kanske att jag  inte menar att Starke man är en gråtrist Berlinhistoria från åttiotalet i utseende, men det kansk du hängt med på i alla fall… ? Det ser ”normalt” ut för ändamålet

Lars-Göran styr med järnhand men vet inte åt vilket håll han ska dra och det finns mycket att hämta ur både det, oppositionen (som är det mörka molnet i Svinarp) samt varje avsnitts egna tematiska berättelse. Kongresser, firmafester, könsbyten, mordhot, vänortsutbyten, mangobojkotter – listan över orimligheterna kan göras lång och är (förhoppningsvis) inte jämförbar med en vanlig dag i kommunhuset. Men man vet ju aldrig…

Oavsett om Starke man är ämnad att göra satir av svensk kommunpolitik eller bara försöker vara lustigt så lyckas serien bra på båda punkterna, med skämt som”- Vet du vad man får om man korsar en taliban och en kommunanställd?” (En mördarsnigel) så känns ju kritiken mot den svenska byråkratin ganska uppenbar, samtidigt som det är riktigt lustigt.  (Svaret på frågan kan ses om du markerar texten eftersom den är vit, utifall någon inte vill veta svaret.)

Gottigottgott med extramaterial finns det också att ta tag i efter de 6 timmarna serie avverkats. Efter varje avsnitt har det lagts till ett litet biktbås, främst är det Lars-Göran och Gunvor som biktar sig men även de andra figurerar. Ett torgmöte i Lars-Görans regi kan ses, samt presentationer av karaktärerna plus lite mer. Trevligt trevligt.

Mina varmaste rekommendationer till dig att ta dig tid, om du inte sett serien. Den är värd det.

LIKNANDE INLÄGG (baserat på skådespelare, bolag & regissörer)