Al Pacino, Alan Arkin & Christopher Walken i Stand Up Guys

Ränderna går aldrig ur. Gangsters förblir gangsters.


Tjugoåtta år efter att Val (Al Pacino) åkt in under ett rån utfört tillsammans med bästa kompisarna så är han äntligen en fri man. Ledigt står en av vännerna, Doc (Christopher Walken) och väntar utanför portarna redo att tillsammans med sin barndomsvän göra stan under tjugofyra intensiva timmar. Men de är inga ungtuppar längre och åldern tar ut sin rätt även om mentaliteten hos dem är densamma. Under den tid det tar för solen att gå ned vid horisonten för att nästa morgon gå upp igen hinner de två, som blir tre när den tredje vännen Hirsch (Alan Arkin) befrias från sitt rum på ålderdomshemmet, göra stan så som de gjorde förut. Oldschool. Det blir en remarkabel natt och fantastiskt underhållande 90 minuter för publiken, som återger glansen till både rollerna i filmen, och till skådespelarna Pacino, Walken och Arkin.

Det osannolika paret som står bakom den här mest nostalgiskt tilltalande filmen heter Fisher Stevens (regi) och Noah Haidle (manus). Fisher Stevens känner du säkerligen igen från mängder av filmer (bildgoogla), han brukar spela typiskt irriterande roller men vänder på det helt här för att inte irritera mycket alls. Noah Haidle är mer debuterande men det betyder inte att manuset är dåligt även om det har sina brister. Främst fäster jag mig vid att det är friskt och vågat och mycket passande till de castade skådespelarna.

Stand Up Guys blurayMixen av Stevens och Haidles stilar, hur de placerat äldre herrar i roller som vanligtvis besitts av yngre män, farten som erbjuds i handlingen och mängden av underbar uppenbar självdistans som den här filmen äger är fantastisk. Jag njuter i stort sett hela vägen till det rätt givna slutet samtidigt som jag investerar mig i osannolika men ändå trovärdiga karaktärer som lever i någon form av modernt western-samhälle där polisen inte vågar stöta sig med de värsta bovarna. Det finns ingen verklighetsförankring att tala om utan handlar om att vad som helst är möjligt, som om att resterande staden sover. De tre pensionerade bovarna lever rövare överallt, hyr in sig hos prostituerade, rånar och misshandlar med en lättsamhet och obryddhet som förmodligen är moraliskt förkastligt, men som jag ändå gillar väldigt mycket, eftersom det är Pacino och Walken som gör det mesta, två legender i full fart.

Jag vet inte exakt vad det är som fungerar så bra i Stand Up Guys som gör att jag inte har mycket kritiskt att komma med. Det är svårt att sätta fingret på. Möjligen är det att Pacino gör en roll i en actionkomedi/thriller som han inte behöver skämmas för. Kanske är det för att Christopher Walken är en av de tuffaste männen som setts på film, eller så är det för att det i bakgrunden finns fler historier som gör mig väldigt nyfiken på att hela tiden få lära mig mer om karaktärerna. Det är något speciellt med den här filmen i alla fall som gör det till en av de bättre jag sett i år. Möjligen den bästa av sitt slag i år faktiskt, men det är eventuellt att säga för mycket.

Hur som helst så är det fantastiskt att se Walken, Arkin och Pacino med fria händer. De gör det de gjort allra bäst förut i en liten revansch gentemot alla fans som övergett dem på grund av senare års fadäser. Tillsammans här är de underbara och filmen visar prov på att det inte alltid behövs de svåraste utmaningarna för att få igång de stora talangerna.

Jag är helnöjd med Stand Up Guys och jag tycker definitivt inte att du ska missa den om du gillar Gangster-Pacino även om åldern tagit ut sin rätt, 90-talets Walken eller bara generellt Alan Arkin (som ju hållit sig rätt stabil genom tiderna). Humor, gangsters, våld, hämnd, vänskap och intriger – Stand Up Guys leverar allt, möjligen ytligt men vad spelar det för roll? Det är ju bra!

INGA KOMMENTARER