Stalingrad

Skitigt, rått och bombastiskt.


Det blev storsuccé på biograferna när Fedor Bondarchuks bombastiska krigs- och romantikfilm slog alla gamla rekord. Som en av Rysslands mest påkostade filmer i modern tid var filmen tvungen att möta publikens förväntningar och det lades ett enormt arbete på allt det visuella. Från kulisser, kostym till specialeffekter. Resultatet är minst sagt imponerande och inget ont om Ryssland här, men de överraskade verkligen med något som ser ut att komma direkt från filmfabriken Hollywood. En jämförelse som kanske inte är så uppskattad, vad vet jag.

Stalingrad DVDDet jag definitivt vet är att jag gillar Stalingrad för dess storhet och ibland överdrivna lusta att göra den långa striden vid Stalingrad till ett romantiskt drama dold under en krigsaction. För det är precis vad den här filmen är. Vi följer fem soldater med olika personlighet och bakgrund som alla slåss mot den invaderande Tysken och kämpar med livet som insats för att behålla sin position. En viktig strategisk punkt. Männen är i underläge men drar hopp och glöd från sin gemensamma kärlek i en ung kvinna som tagit skydd mitt i stridens hetta. Katya. (Mariya Smolnikova)

Med hjälp av en underlig inspiration håller de emot tysken så gott de kan och det är verkligen ingen lätt sak. De romantiskt lagda scenerna växlas med hårda strider plågade av långa (men snygga) slowmotionmoment och väldigt många osannolika manövrar som cinematiskt ser fantastiska ut, men i strid förmodligen skulle leda till en snabb, plågsam död.

Att filmen är snygg är det inget snack om, för det är den. Enligt vad jag läst så tog det sex månader bara för att trovärdigt slå upp kulisserna till inspelningen och till det kommer fantastiska kostymer, vapen, pansarvagnar och liknande. Det känns utan tvekan som om att det är September 1942 i filmens värld, vilket ger ett trevligt lyft, även om det inte är en trevlig plats.

Stridsscenerna är överdrivna och väldigt patriotiskt laddade och är man en sån som gillar det här med krig så tvivlar jag inte på att det här kommer fungera. Själv är jag inte riktigt lagd åt hållet där krig romantiseras riktigt såhär mycket, och därför tappar Bondarchuk bort mig lite som publik i det. Jag försöker förlita mig på den dramatiska biten och hoppas mig hitta någon att knyta an till, men det gör jag inte heller.

Sex olika slags kärlekshistorier gås igenom, japp, sex, för en tysk officer på andra sidan fronten avdemoniseras med hjälp av en kvinna på andra sidan fronten, och det är rätt mycket att hålla på med, vilket i slutändan både blir trassligt och precis som stridsscenerna, rätt ointressant.

Det allra bästa med Stalingrad är just hur filmen ser ut och vilket arbete som lagts ned på det. Orkar man pumpa igenom en strax över två timmar lång film med hopp om att få ut just det så är det här tidernas krigsfilm. Men för mig som gärna hade lärt mig något om striden, jag är inte särskilt påläst som du säkert märkt, eller som gärna hade sett mer realistiska stridsscener där jag inte påminns om krigarna i 300 så fungerar det inget vidare.