Spring Breakers

Harmony Korine fortsätter sin ungdomspoesi.


Ken Park, Gummo och Kids är titlar som associeras med regissören för Spring Breakers, Harmony Korine (Ken Park och Kids i lag med Larry Clark som regissör.) Det är poetiska filmer från kärnan av ungdomens vansinne som berört både vuxen- och tonårsgenerationer med sin öppenhet. Spring Breakers inget undantag förutom att dess handling är mer utsvävande än tidigare och mer som en dikt än en verklighet att anamma som ett socialt ställningstagande.

För när fyra studenttjejer bestämmer sig för att råna en restaurang i en plan att finansiera sin plan att delta i Saint Petes Spring Break-firande så blir det både poetiskt och avskyvärt på samma gång, när det misogyna möter en känsla av att “tjejer kan”. Desperat, osannolikt och berättat med osammanhängande scener ledda av skådespelarnas berättarröster tar oss fram och tillbaka i händelser som spelas upp repetetivt för att lämna så många intryck som möjligt. Meningars betydelse förändras parallellt med tjejernas upplevelser under vårlovet.

I takt med att verkligheten hinner ikapp gruppens minst sagt vilda inledning så hamnar de oväntat i arresten tillsammans med ett par langare. Langarnas huvudman Alien (James Franco som du aldrig sett honom förut.) betalar tjejernas borgen i hopp om att de följer med honom till en annan del av Saint Petes. Där det ena leder till det andra, och det “andra” blir en omöjlighet att gissa. Det grova festandet som inledde går över i en form av tuggummidoftande våldsfilm vilket så småningom leder till ett riktigt förbryllande avslut.

Spring Breakers är aldrig den vanliga filmen och jag är både positivt och negativt påverkad av Harmony Korines val av berättande. Till en början blir jag irriterad då kameran inte tycks vandra ovanför brösthöjd på någon av tjejerna och det är förhoppningsvis meningen med det. Men varför? Sen vänder det och förutom det att filmen inte får tillräckligt med extra fart under fötterna så blir det mer intressant. Tjejernas status förändras och de blir en helt annan drivande kraft. De bryter sig fria från massan och visar att tjejer kan, lite som en direktrevansch till delen som objektifierat dem inledningsvis.

Men jag kommer aldrig till det klara i om Harmony Korine driver med den ungdomliga sexualiteten eller om den förverkligas i bildform. Jag får inget ordentligt grepp om vad Spring Breakers egentligen vill ha sagt förutom att vi gör våra egna val och får ta konsekvenserna.

Jag kan inte heller bestämma mig om James Franco spelar en parodi på rappare som Riff Raff eller Ninja från Die Antwoord… Det senare mer sannolikt då Ninja och regissören Korine tidigare arbetat tillsammans. Eller så är karaktären seriöst menad, vilket vore tokigast av allt. (Rapparen Riff Raff, som Franco är slående lik känner sig förresten riktigt kränkt och ska eller har stämt ansvariga… Pengar rullar in som de ska…)

Spring Breakers DVDÖverlag så är Spring Breakers en förvirrande film som jag anser inte hittar fotfästet i det som ska sägas förrän alldeles för lång tid har gått och alldeles för många rumpor och bröst skakats fram-och-tillbaka och fram igen. Filmens sämsta delar är just vårlovs-festandet och det tar upp en väldig massa tid, naturligt men trist. Det är som en lång, dålig musikvideo.

Filmens andra hälft som har bättre fart och lite mer att erbjuda är dock ett ordentligt lyft efter att ha lyssnat till skrikande tonåringar i 30 minuter. Här påminner eventet Spring Break bara genom små bikinis och sommarvärme medan vi hamnar mitt i ett rätt banalt och modernt gangsterdrama. Franco glänser i sin konstiga roll och de av de huvudrollsinnehavande tjejerna som är kvar har även de sina bästa stunder. (Från början följer vi Selena Gomez, Ashley Benson, Rachel Korine & Vanessa Hudgens.)

Det finns ingen anledning för mig att rekommendera Spring Breakers till någon trots att det är en film som kan tilltala lika många som den väcker avsky hos. Jag hamnar (så tråkigt) någonstans mittemellan och hoppas mest att Harmony Korine inte lyckas påverka ungdomar om att något av det som visas i Spring Breakers är acceptabelt. För det är det inte. Jag ger filmen en tvåa för dess poetiska stil och att den faktiskt fungerar i en film som inte står och trampar på samma plats alltför mycket. Men filmen i sig känns meningslös, otrevligt sexistisk och förvirrande motivlös.

INGA KOMMENTARER