Queen in Spiders

Eländigt skådespel, roliga spindlar.


Eftersom det vara alldeles för länge sen jag tittade på en redigt ostig film med djurtema så tog jag mig tid att slå igång Spiders i helgen. Bara en av mina många filmer som samlat för mycket damm efter ett impulsköpts på nån rea jag inte minns. Omslaget lovar mycket med en gigantisk spindel ställd mot en ensam soldat med ett barn i famnen, men det är inte riktigt hela sanningen. För istället för en hjältesoldat så följer vi en “Regular Joe” och den mustiga konfrontationen av det här slaget, ja den uteblir tyvärr den också.

Spiders DVDHandlingen är en halvkomplicerad sak där en rysk forskningsstation i rymden kapsejsar och delar av den kraschar rakt ner i Manhattans tunnelbana. Med skrotet följer en handfull topphemliga superspindlar som snabbt förökar sig och sätter upp “Borta bra, Hemma bäst”-skyltar på de steniga väggarna. Det här gillar inte trafikledaren Jason (Patrick Muldoon) som ger sig ner i tunnlarna för att sätta stopp, ackompanjerad av kollegan och föredetta frun Rachel (Christa Campbell). Modigare än de flesta, men det förändras snabbt när de öga mot ögon med spindlarna inser att det här bara kan gå på ett sätt – käpprätt åt helskotta!

Spiders är den typiska filmen där ett lag relativt kreativa personer fått tag i tillräckligt mycket pengar för att betala en lite bättre effektkonstnär. Och med ett tamt manus som varken håller sig till storyn eller är särskilt intressant till att börja med, skådespelare med torftiga replikskiften och till och med dåligt regisserade statister så är det tur att de visuella effekterna fungerar. Även om de inte ligger i linje med de allra mest påkostade produktionerna, men det är orättvist att göra den jämförelsen.

Spindlarna är inte helt oväntat huvudnumret och filmen heter ju trots allt Spiders, så vad ska man förvänta sig? Sättet de rör sig, deras aggressiva beteende och interaktionen mellan det verkliga och det animerade är helt ok. Till en början ryser jag av lite obehag, en känsla som tyvärr försvinner i takt med att spindlarna blir större, mer detaljerade och samtidigt mindre intressanta och trovärdiga.

Filmen inleds intensivt och de första tjugo minutrarna är faktiskt rätt bra. Men när det på allvar blir dags för hjältarna att ta itu med de enorma småkrypen så tappar Spiders nästan allt. Utdragna katt-och-råtta-lekar där spindlarna ger omotiverade försprång, helt sonika låter bli att äta upp folk och liknande gör att all spänning försvinner i spindelväven. Och när det tillsammans med den inledande fascinationen av monstren är borta, för de får så mycket tid i bild att de blir “vanliga”, så finns det ingenting kvar att ha roligt med. Såvida man inte slagit igång Spiders för att ha roligt åt det dåliga skådespelet såklart, för det tar aldrig slut.

En film som ser bra ut enligt mina förväntningar men som misslyckas med leveransen. Jag önskar att jag återbesökt Imse, Vimse, Spindel, Eight Legged Freaks eller Big Ass Spider istället. Alla tre är mycket bättre.