Jake Gyllenhaal & Rachel McAdams i Southpaw

Övertygande och känslomässig boxningsrulle med fart i fighterna.


Jake Gyllenhaal fortsätter sitt korståg som Hollywoods “Golden Boy” där han väljer perfekta roller som både passar och utmanar. Den här gången snör han på sig boxhandskarna, tränar boxning som en galning för att övertyga i ringen och resultatet… helt magiskt. Gyllenhaal blir en boxare för Southpaw och han är fantastiskt övertygande. Lägg därtill att han också skapar en otrolig karaktär utanför ringen, då kan det inte bli mycket bättre.

Southpaw bluraySouthpaw handlar om mellanviktsmästaren Billy “The Great” Hope (Gyllenhaal) som hjälpt av sin ostoppbara ambition att lyckas hamrat sig till toppen där rikedom och kändisskap väntade. Att klättra uppåt tog längre tid än att falla tillbaka igen och efter en tragisk olycka får Billy känna på sitta gamla liv. Han faller från palatset till en en trång lägenhet och från familjeliv till ensamhet och en dotter i fostervård. Nu måste Billy finna sin ambition igen men inte för att åter nå framgång och rikedom, utan för hitta sin självrespekt och viktigast av allt; att återvinna sin dotters tillit.

Som jag skrev i första paragrafen så är det här en film där Jake Gyllenhaal tar sin roll och gör den till en modern Rocky med modifikationen att Billy Hope har i alla fall hälften av sina hjärnceller kvar i skallen. Han boxas som om han tränat i åratal (vilket jag förstått att han inte gjort via extramaterialet) och gör filmens drama väldigt spännande där det är lätt att knyta an till den multifacetterade karaktären.

För att komma tillbaka och ta sig ur lorten igen så måste Billy ha hjälp och tack vare den rutinerade, klassiska, idealistiska smågymstränaren Tick Wills (Forest Whitaker) så ska det nog gå vägen. Hindren på vägen är relaterbara för de flesta vuxna och Southpaw håller sig jordnära som film utan att sväva iväg med idealismen eller alltför mycket montagetekniker i berättandet. Det är otroligt mycket som känns igen från de sex Rocky-filmerna när det kommer till boxningen, managers, promoters, matcher men som tur är så har Southpaw det dramatiska mellanspelet som Rockyfilmerna saknade. Southpaw har något nytt att berätta även om tematiken dök upp i Rocky 1,2 och 4 om jag inte minns fel nu.

Ok, Southpaw har kanske till och med väldigt mycket att tacka Rockyfilmerna för nu när jag tänker efter, men den berättar samma grejer på ett bra och spännande sätt. Det var inte längesen jag såg Rocky och helt ärligt, in i film 5 så är det fan inte roligt med Stallones swagboxare längre. Skulle Jake Gyllenhaal reprisera Rockyserien som Billy Hope idag så tror jag att varje film skulle vara bättre, inte med samma klassikerstatus i framtiden men ändå. Bättre.

Mitt betyg blir dock inte en rungande femma och jag kommer inte slänga mig med att det här är årets bästa film för det är det inte. Det är en väldigt kompetent och välgjord boxningsfilm men den är egentligen inte särskilt originell, den lever på Gyllenhaal’s fantastiska insats och regissören Antoine Fuqua’s känsla för att få till bilder och klipp i ringen på ett sådant sätt att det både är trovärdigt och lite nonchalant överdrivet för effektfullhet. Annars haglar det klicheér från Whitakers tränare som inte är dåligt framförd heller till resan mot toppen, montage i gymmet, sluggern som blir Mohammad Ali’s skugga och så vidare och så vidare.

Gillar du fightingfilmer och suktar efter något annat än amerikanskt flaggviftande och Sylvester Stallone i skinnpaj så har du det bästa alternativet för i år här. Men jag tror inte att Southpaw fastnar i minnet, det saknas alltför mycket personlighet och originalitet för det. Ungefär så som det är med varenda film som släpps nuförtiden med andra ord.